Idag så var det dags för "Divas" examen.. Egentligen var det ju Ansis och Ingelas examen för instruktörsutbildningen dom går, men vi skulle ju visa upp möte med en hund så självklart var även jag nervös. Vi har ju tränat i några månader, men de senaste 4-5 veckorna har det inte blivit någon träning pga operationen. Så vi tränade igår, och det gick inte så bra så jag hade inga höga förväntningar om dagen.Trodde faktiskt det skulle gå åt helvetet. Men hon skötte sig EXEMPLARISKT!!!! Helt underbart! Det var den bästa av alla träningar och det var ju bra det! Hon fick väldigt mycket störningar. Först så skulle hon få möta sin värsta fiende, men det dög inte för lärarna då dom mötts innan så det skulle bli en okänd hund med. Herregud tänkte jag. Och inte nog med det så tog alla som gick utbildningen ut sina hundar och stod vid planen och tittade på. Men när vi gick ut på planen så släppte jag allt och fokuserade på mig och Diva. Och hon tittade knappt åt någon utav hundarna! Hon hade perfekt kontakt med mig! Och alla de andra i instruktörsutbildningen aploderade när vi var klara och tyckte verkligen vi gjorde det jättebra! Det kändes som att jag hade vunnit första pris. Det hade jag gjort, för hon skötte sig verkligen exemplariskt! Och inte nog med det, en utav lärarna frågade om vi kunde stanna kvar på planen och gå med när de andra gick runt med deras hundar, som var en del av provet för eleverna. Och även där skötte hon sig exemplariskt. Jag är så otroligt stolt över min Diva! Det har verkligen skett förändringar i vårat "förhållande", och bara positiva sådana! Ingela och Ansi har lärt oss så mycket och jag är otroligt tacksam för det! Det sa jag även till lärarna när jag blev utfrågad om hur dom hade skött sig. Och sjävklart så blev båda två godkända! Det visste jag redan från början, för båda två är otroligt duktiga och har riktigt bra idéer! Så frågade lärarna även om båda hade varit engagerade eller om en varit det och den andra stått tyst. Jag sa som jag upplevde det.. Att båda två varit det och att det var väldigt lika mellan dom, men så sa jag det att skulle man dela dom på hundra så skulle Ingela fått 45% och Ansi 55%, för ni vet ju hur Ansi pratar :P och det visste dom och skrattade.
Diva fick ett hundben som belöning efteråt och fick ligga och tugga på det i bilen. Det var hon verkligen värd! Kontakten vi hade på planen fick vi oerhört mycket beröm för och vi ska fortsätta träna vidare. Vem vet, hon kanske vinner en lydnadstävling i framtiden? Det tror jag hon kan göra om vi fortsätter att träna på! Hon kan om hon vill, och viljan ska jag ge henne!