Peter väckte mig för en halvtimme sen. Alexander hade spytt ner hela sig och sängen igen. Denna gången var det blåbärssoppa och lite mat han spydde upp så det är ju ett under om det går bort i tvätten. Gick ner och slängde i det i maskinen nu för i morgon är det upptaget i tvättstugan och tills det hade varit ledigt i tvättstugan hade det definitivt inte gått bort. Han spydde ner allt förutom täcket och snutten. Madrassen hade det till och med kommit igenom lite på, men den kunde jag inte tvätta nu så det får vara. Det var inte så mycket ändå. Stackars min bebis. Trodde han var frisk med tanke på att han inte spytt mer sen i lördags morse och har varit lika pigg och aktiv som innan, men icke. Blir så klart inge dagis idag utan han får vara hemma.

I morse när jag vaknade var det inget speciellt alls. Men efter drygt 10 minuter mådde jag jätteilla. En timme senare var det bara att bosätta sig på toaletten.. Varvade mellan bajs och spya 5 ggr. All vätska jag drack gick rakt igenom. Men nu var det några timmar sen sist så det har lugnat ner sig. Istället har jag ont i ryggen, huvudet och har feber. Och mina symptom stämmer exakt med vinterkräksjukan. Grattis Therese! 2 dygn efter man är symptomfri ska man vara hemma. Så vi får se när nästa skoldag blir. Har redan pratat med min lärare (via mejl) och förklarat läget då jag va bekymrad över alla inlämningar och muntliga redovisningar samt prov vi har på tisdag. Så nu är jag lugn igen. Men det blir en jobbig dag i morgon om jag inte mår bättre för jag måste göra klart en inlämning då.

Detta var ju typisk. Jag har säkert inte haft magsjuka på 4-5år.. Eller jag tror det är ännu längre. Det jag minns sist var när jag var 14-15 år så det kan mycket väl vara 6-7 år sen.

Jaja.. hoppas jag mår bättre i morgon så jag kan gå till skolan på torsdag iaf!

Igår när jag hämtade Alexander på dagis hade dom bara varit tre barn där. Hon visste att tre låg hemma i magsjuka men inte vad det var med dom andra. Men jag sa att det inte var nån fara för Alexander har aldrig spytt eller haft magsjuka. Tji fick jag. I natt kl 4 körde det igång. Han hade spytt ner hela sängen och sig själv! Jag som nyss hade varit nere och tvättat hans sängkläder igår kväll då han hade kissat genom blöjan natten innan. Så det var bara att riva upp allt (Det fick Peter göra) medan jag fick tvätta av Alexander och sätta på han en ny pyjamas. Han var så ledsen. Han fattade ju ingenting å han aldrig spytt innan. Sen frös han så mycket så han vägrade sammarbeta när jag skulle byta kläder på honom. Han hade spytt ner lakanet, påslakanet + täcket så det var ju tur att vi har 4 täcken till honom av någon anledning. I morse hade han spytt mer fast inte så mycket. Det var bara lite på lakanet och pyjamasen. Skulle verkligen behöva tvätta nu men tvättstugan är ju upptagen som vanligt. I morgon är det iaf min tvättdag men skulle behöva tvätta hans sängkläder idag då det är slut på lakan nu. Får se om det är ledigt senare i eftermiddag.

Konstigt nog så är Alexander precis som vanligt! Han är lika pigg och aktiv som annars! Han har inte spytt nåt mer sen i morse men han får ingen mat än då man ska ta det lugnt när dom spytt. Han har fått äta kräm och nyss fick han en banan som jag läste ska vara bra. Ska åka in till stan och handla blåbärssoppa och morotssoppa. Det ska tydligen oxå vara bra.

Inte nog med att han spytt under natten så är han även vääldigt lös i magen nu.. det var den värsta bajs jag någonsin tagit på honom som han hade lagt i blöjan för 1-2 timmar sen!! Usch! Hoppas verkligen detta går över snabbt!

Men han ska ju dricka mycket vätska eftersom han har diarré.. Minst 1½ liter tror jag jag läste någonstans, men han vägrar att dricka!! Vad gör man?? Ska nog köpa lite lättsaltade chips. Det fick jag som tips när vi hade mammagrupp på BVC att är barnet magsjuk och inte vill dricka kan man ge NÅGRA få lättsaltade chips så blir dom törstiga. Det är egentligen helt genialiskt. Han vill liksom inte dricka saft jag gett honom och han måste ju dricka.

Jag ska ALDRIG mer vaccinera mig! Iaf inte mot svininfluensan eller nåt som man kan få hemska biverkningar av då jag fått influensa synptom som är en biverkning. Hade ont i armen och lite i huvudet igår kväll. Var även oerhört seg i kroppen och det höll fortfarande i sig när jag vaknade. Men jag åkte till praktiken iaf. Men det blev värre.. fick oerhört ont i hela kroppen, speciellt ryggen som strålade ner mot benen. Huvudvärken blev värre och så fick jag även feber. Så jag orkade inte vara kvar. Men jag kunde inte åka hem heller då Peter både hade bilen och hemma nycklarna när han jobbade i Gnosjö. Så jag ringde Ulla och frågade om jag fick låna hennes soffa till Peter skulle hämta mig. Ett annat problem var att Peter inte hade mobilen med sig så jag kunde inte heller säga åt honom att jag var hos Ulla. Men som tur var ringde han henne från jobbet strax efter och hon sa att jag skulle vara där. Fick två alvedon av Ulla och bäddade ner mig i hennes soffa och tittade på tvn i drygt en timme. Hade lindat in mig ordentligt i täcke då jag frös mycket och piffat upp kuddar under huvudet. Sen vart jag så trött så jag somnade. Ulla var borta i några timmar så det var lugnt och skönt. Till och med fåglarna höll tyst som tur var :) Men hennes ena katt löper så hon gick och mjaoade lite då och då, men inte så hysteriskt som Baby gör. Jag vaknade av att jag fick upp alla hundar på mig då Ulla kom hem. Hon skickade ut dom därifrån då och jag lyckades snabbt somna om.. Sen vaknade jag vid 16.30 av att det ringer på dörren.. Men ingen öppnade så Ulla måste gått igen så jag skyndar mig upp för att öppna för det var troligtvis Peter som skulle hämta mig men han hade hunnit gå bort till hans mormor där Ulla var och hämtade nycklarna. När jag gick upp så mådde jag bättre. Lite sömn och alvedonen hade hjälpt. Men nu mår jag inge bra igen och ska se efter om vi ens har nån alvedon eller ipren hemma.. Peter har en tendens att äta upp dom men aldrig köpa nya och det var ett tag sen jag åt dom..

Alexander verkar inte ha fått några biverkningar alls. Hn mådde bra i morse och jag frågade på dagis hur det hade varit idag och dom hade inte märkt någon skillnad. Inte heller att han skulle ha haft ont i benet så jag fick väl hans biverkningar oxå då jag har ont i mina ben. Men hellre att jag får det än han. Vill inte att han ska må så här!

Ringde i morse och fick som tur var en tid 13:45 och den skulle jag bara hinna med.. Peter började jobba 14:30, men jag var hemma 14:15 igen så han hann :) Anledningen till att vi var hos läkaren var för att jag upptäckt utslag på honom. Två på låret och en massa i knävecket på samma ben. Jag hade misstankar om att det var mollusker, och det var det.  Det är ett virus som nästan alla barn får och det kan smitta.. men det är ingenting som man inte får vara på dagis pga smittorisken eftersom det kan ta upp till ett halvår innan det försvinner. Och eftersom det är ett virus så behandlar man det inte.. bara om det blivit infekterat. Och sen har barnen inget ont utav det utan det är bara prickar som sitter där så det är ju skönt.
Sen så pratade vi om Alexanders hosta.. Han har hostat nu i 4-5 veckor!! Det började ju med att han bara hostade på nätterna i två veckor (utan att vara förkyld) och så var vi till läkaren för hostmedicinen jag hade kvar av hemma (Mollipect) hjälpta hte inte så vi fick Bricanyl. Sen blev han förkyld en vecka och började även hosta på dagtid, mycket. Och bricanylen hjälpte inte heller.. När han blev frisk igen så började han hosta bara på nätterna igen. Men nu så fick vi förnyat recept på Mollipecten för den lär hjälpa bättre nu för hon hörde att han hade massa slem och den är slemlösande. I början när han hostade på nätterna var det ingen slem hosta så det var väl därför mollipecten inte hjälpte. Så vi ska testa den nu igen, men Alexander tyckte inte den var god! Men han älskade Bricanylen och ville ha mera :P

.. vid 12 tiden och sa att Alexander hade feber :( Och att han hostade mycket men det har han ju gjort i 3 veckor, fast nu har det blivit ännu mer på dagarna. Tidigare var det bara på nätterna han hostade. Så jag fick åka och hämta honom. Tur man är ledig idag och Peter med.. så Peter får vabba. Just nu ligger han och försöker söva Alexander, som jag gjorde för en timme sen men Alexander verkar inte fatta att han är sjuk och ska sova middag utan han vill inte alls sova utan springa runt och leka.

Ja.. återbesöket gjorde inte min inställning till kvinnokliniken bättre, snarare sämre! Men jag är inte förvånad!
Det började med att hon i receptionen berättade att dom varit tvungna att byta läkare till en jag aldrig ens träffat för "min" läkare hade för mycket att göra. Hon frågade om det var ok att träffa en annan läkare, jag sa att det var ok men egentligen ville jag inte det. Men jag var ju där nu så jag ville bara få det överstökat. Inte så kul att träffa en läkare som inte vet någonting om mitt fall.

Så fick jag vänta i 20 minuter innan han kom och man hörde knappt vad han sa (utlänning så klart!). Och det första han säger är "Vad kan jag hjälpa dig med?" Eh.. hallå?!? Det är dom som kallat mig för ett återbesök, inte jag som ville dit! Han verkade allmänt konstig och log medan han frågade om jag visste vad dom hade opererat i Linköping. Ingen medkänsla alls.. Han frågade lite om vad jag hade haft för problem innan operationen och hur det var med det nu. Sen kom den dummaste kommentaren jag hört! "Så då är du nöjd med operationen?" Och så log han stort. HUR FAN KAN MAN VARA NÖJD?!?!? Helt störd läkare alltså! Sen när jag gick för att klä av mig bakom skynket så rusar en annan sköterska eller läkare in och jag hör hur hon säger åt honom att han har fel journal och berättar om mig och vad jag varit med om. Snacka om noll koll!! Så när jag kommer ut igen sitter han och läser i fem minuter. Sen gjorde han en gynundersökning och allt såg bra ut.
Han hade en diktafon han pratade i och jag hörde vad han sa medan jag klädde på mig igen. Han pratade om att cystan är borta.. Snacka om att göra bort sig ännu mer. Det fanns ju ingen cysta! Men det är bara bra för min del för då står det ännu mer fel i journalen som dom har.

Sen frågade jag honom om det fortfarande är så att landstinget inte står för IVF behandlingar (som jag var tvungen att formulera om 3 ggr då han inte fattade vad jag menade). Men det var inte hans område svarade han. Han visste ingenting. Men vad fan gjorde jag hos honom då??
Sen började han predika om att det var för tidigt att skaffa barn nu efter operationen. NÄHÄ?!?! Menar du?? Men man vill ju veta vad som gäller för det!  Och så började han ställa frågor om vad Peter och jag gör om dagarna för att se om vi inte kunde betala själva, vilket han insåg att det intevar möjligt. Men han sa att jag skulle kontakta KK när det var dags för att prata med någon kunnig där.

I övrigt fick jag endast betala 50 kr för ett 300 kroners besök då den här baletten kostat mig 850 kr sammanlagt (exklusive sjukhusräkningen, som inte räknas in!) och vid 900 kr så får man ju ett frikort, så nu kan jag vara hur sjuk som helst fram till 27/5-10!! Inte för att jag vill det, men ändå. Skönt att slippa betala mer!

I morgon är det dags för återbesök på kvinnokliniken.. Har ingen aning om vad som ska göras eller prata om. De lär väl göra en gyn undersökning för att se att allt är ok efter operationen. Det är dessutom samma läkare som sa åt mig att ställa in mig på att de i Linköping kommer ta bort allt och trodde det var cancer och att chanserna knappt fanns att jag skulle kunna få fler barn någonsin varken på egen hand eller med hjälp. Så det kommer vara jobbigt att åka dit i morgon. Och inte kan jag förbereda mig heller för jag vet inte vad som ska sägas.. Jag vill inte ha deras medömkan eller någon att prata med! Jag vill egentligen inte ha något med dom att göra! Det var dom som såg till så jag fick gå med inflammationen så länge så det gick så här långt! Det var dom som gav mig en fel diagnos och gjorde mig förkrossad! Och har hon mage att prata om min ofrivilliga barnlöshet och poängtera ÄN EN GÅNG att dom inte kommer stå för IVF kostnader så ska hon fan få höra! Jag vägrar ge mig! Låter dom mig ändå inte få IVF behandlingar så går jag ännu högre upp i saken. Jag har redan anmält dom till PSR Personskaderegleringen, och dom håller på att utreda saken men jag misstänker att beloppen därifrån inte lär bli så höga.

En barnmorska från sthlm berättade att jag har rätt till IVF behandlingar från landstinget då detta orsakades av en skada, och hon tyckte jag skulle stämma sjukhuset. Och att eftersom jag är så ung kan jag få hur mycket som helst.

Efter all skit jag fått från Kvinnokliniken så är det minsta dom kan göra att stå för IVF behandlingar, sen tycker jag även att jag borde få någon form av skadestånd för den smärta dom utsatt mig för! Men i detta fallet är det mindre viktigt utan det viktigaste är IVF behandlingarna!

Om jag skulle tänka på det jag varit med om varje dag så skulle jag gå under. Jag lever på som vanligt och alla tror att allt är som vanligt, men ibland glider masken av och jag återvänder till verkligheten. Det är som ett tomt hål inom mig. Det kan uppstå helt plötsligt och sen kan tankarna tvinga sig fram resten av dagen. Det kan vara en sån liten utlösande faktor som en höggravid kvinna vid blöjorna som köper sitt första blöjpaket i den minsta storleken, en ny bliven mamma med sin bebis i babyskyddet och det strålar om henne som det gör om alla nyblivna lyckliga mammor, eller en liten body i storlek 50/56 som snurrar förbi när jag letar kläder åt Alexander. Varje dag påminns jag om att jag inte kan få egna barn på egen hand, men jag väljer att blunda för det är för smärtsamt att se, att tänka på. Jag är inte redo att ta itu med det, att inse sanningen riktigt och det kommer jag nog aldrig att bli heller...

Det blir inge mer Ipren nu när han har vattkoppor i alla fall. Vill inte riskera något. Var och köpte Alvedon tidigare idag för säkerhets skull och nu får vi använda dom istället.

Men det lär inte gå åt så mycket för febern (och där med gosungen) är borta och han är nästintill sig själv igen = envis och riktigt förbannad om han inte får som han vill. Rumpan har han inga större bekymmer med heller, men vi pudrar fortfarande på där för att förebygga det. Nu har han ont under foten stackarn.. Han hade ju en koppa där men den har blivit så stor och huden har till och med lossnat runt den och ser riktigt ont ut, så han går på tå med bara den foten (när han inte går på tå med båda). Och han vill jämnt ha skor/sandaler/tofflor på fötterna och skriker när han är barfota, så det verkar göra mest ont barfota.
Annars så har kopporna stannat av. Tror inte det kommer mer nu. Utan de flesta verkar bli skorpor nu. Skulle gissa på 3 dagar till så är han helt frisk. Här kommer lite bilder från ikväll:




Älskar att bada!



Prickigkorven



Men glad ändå

När jag pratade med sköterskan på barnakuten i Jönköping i lördags så sa hon ju att ho ntyckte vi skulle ge Ipren istället för alvedon, då det hjälper bättre. Vi brukar ha Ipren, men hade lånat alvedon av Camilla då jag glömt köpa Ipren. I går så köpte Peter flytande Ipren då jag inte ville ha såna man stoppar i rumpan när han har ont där redan. Och även de på apoteket sa att Ipren hjälpte bättre än alvedon. Men när jag pratade med min mamma sent igår kväll berättade jag att den flytande iprenen var så trögflytande så det knappt kom ut nåt ur medicinskeden när jag skulle ge Alexander den. Hon övertalade mig att gå in på fass hemsida och se om det står att den ska vara så eller om det kanske är nåt fel på den. När jag läste igenom texten lite snabbt så ser jag "Vid vattkoppor bör inte detta läkemedel användas."

WHAT?!?!?! Det var liksom det enda som stod, ingenting om varför eller vad som kan hända! Så man vart ju orolig eftersom Alexander fick det innan han gick och la sig.

Idag så ringde Peter till läkemedelsverket och frågade varför läkarna säger annat medan det står så i fass. Vi ville givetvis veta vad som kunde hända oxå och hon sa det att blir det en hudinfektion så kan Ipren försvåra läkningen.

Sen ringde Peter även barnavdelningen på sjukhuset för att fråga vad dom hade att säga om saken. Sköterskan blev helt ställd då hon såg att det stod i fass att man inte ska ge ipren till någon med vattkoppor och sa att hon skulle prata med en läkare och ringa upp sen. Snacka om att inte veta mycket..

Hon ringde upp och sa att läkaren sa att det inte finns några vetenskapliga bevisningar gällande det, men att det är säkrast att använda alvedon då de inte kan säga emot fass. Men fungerar Ipren så kan man använda det.

Så, vilka ska man lita på, läkemedelsverket/fass eller läkarna?

Tack vare detta kommer jag alltid läsa fass innan! En sån vanlig sak som Ipren eller alvedon har jag aldrig läst utan brukar bara läsa "de värre" medicinerna, men nu ska jag fan läsa allt!

En annan grej jag såg är att såna som vill bli gravida eller är gravida INTE ska använda Ipren!! Det hade jag heller ingen aning om!! Min MVC sköterska sa ju åt mig att ta Ipren åt sammandragningarna!! Helt jäkla sjukt! Jag har fan börjat bli rädd för Ipren.. Jag ha alltid tyckt dom varit bäst men efter att ha läst fass blir man fan rädd för all skit som står..



"Läkemedel som Ipren kan medföra en liten ökad risk för hjärtinfarkt eller stroke. En sådan riskökning är mer sannolik vid användning av höga doser och vid långtidsbehandling. Överskrid ej rekommenderad dos eller behandlingstiden högst 3 dagar i följd."

Biverkningar:
"Vanliga (hos fler än 1 av 100): Trötthet, huvudvärk. Magbesvär, diarré, illamående, kräkningar (besvären minskar i regel om man tar Ipren tillsammans med mat). Hudutslag.
Mindre vanliga (hos färre än 1 av 100): Allergiska reaktioner (astma, nässelutslag, hösnuva, slemhinnesvullnad i mun och hals). Blödning från mag-tarmkanalen. Magsår. Sömnlöshet, lätt oro. Synrubbning eller hörselpåverkan, som försvinner när behandlingen avbryts.
Sällsynta (hos färre än 1 av 1000): Vätskeansamling (ödem), minskat antal blodplättar eller vita blodkroppar. ”Brustet magsår”. Lever- och njurpåverkan. Överhudsavlossning (epidermal nekrolys), hudrodnad (erythema multiforme). Hjärnhinneinflammation utan bakteriell orsak (i de flesta fall där hjärnhinneinflammation rapporterats har någon form av autoimmun grundsjukdom förelegat). Depression. Förvirring. Nedsatt synförmåga. Förstoppning, väderspänning, högt blodtryck, hjärtsvikt samt allvarliga hudreaktioner (såsom Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys) har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av antiinflammatoriska medel (NSAID).

Läkemedel som Ipren kan medföra en liten ökad risk för hjärtinfarkt eller stroke.

I sällsynta fall förekommer allvarliga hudinfektioner i samband med vattkoppor."


"Vid behandling med Ipren kan biverkningar som synrubbningar förekomma. Detta är ovanligt, men man bör tänka på det vid tillfällen då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning. "

Han vaknade igen för drygt en timme sen.. Likadan som innan. Han var så hysterisk så jag ringde akuten, som gav mig numret till barnakuten i jönköping. Hon gav mig lite råd och sa att blir det inte bättre så får vi komma in och få tavegyl. Kom på att jag har tavegyl hemma nu, men det är tabletter och läste på fass att det ges från 6 år. Men man skulle kunna ge 1/4 tablett om jag räknat ut de hela rätt, men blir det sådan brådska så ska jag såklart rådfråga en sköterska/läkare innan! Inget jag skulle experimentera med! I alla fall så rådde hon mig att ha det svalt, pudra med puder eller talk, låta han vara naken, bada, alvedon.. Så det var väl därför han vart tyst när vi gick ut en sväng tidigre för det var väl skönt. Så jag tog av han blöjan och gick ut och satte oss på altanen, och det gillade han. Sen gick jag och gav han en till alvedon som hon tyckte jag skulle göra och pudrade rumpan med både potatismjöl och puder, så gick jag och la honom. Han protesterade inte utan somnade rätt snabbt. Öppnade även fönstret till hans rum så han får det svalt och skönt. Ska sova i hans rum i natt för jag misstänker att han lär vakna flera gånger för mera pudring. Fick låna tre alvedon av Camilla då jag glömde köpa det idag fastän jag var på apoteket! Typiskt mig.. men i alla fall tog jag den sista alvedonen nu.. så jag hoppas att han klarar sig tills i morgon.

Camilla, Linus och Vilgot var här och grillade. Det var lika trevligt som vanligt och de prickiga gossarna lekte tillsammans lite grann till och med. Så kul att se nu när de börjar leka lite smått, innan har de ju bara gått åt varsit håll och lekt själva.

Alexander vägrade sedan att sova. Han somnade inte förrän vid 22 tiden efter jag gett honom en alvedon. Men sen vaknade han igen vid 23 och ingenting hjälpte! Han bara gallskrek. Tror han hade ont i rumpan då han har väldigt mycket vattkoppor där och låg och spände sig så jag pudrade in honom i potatismjöl som bara den. Tog även i ansiktet då han är full i prickar där. Men inte ville han sova för det. Och inte vara i famnen heller. Till slut så satte jag honom i vagnen och gick ut och gick med honom. Då var han i alla fall tyst och lyckades somna tillslut, men när vi kom hem så vaknade han när Peter pratade med grannarna ute på altanen. Så då gick jag och la honom i sängen och han var lite ledsen men det gick över efter 2 minuter och nu så sover han äntligen, 1½ timme efter han vaknade. Hoppas bara han får sova hela natten nu och att han inte har ont mera. Det är ju så hemskt när de bara skriker oavsett vad man gör när man inte vet vart han har ont eller kan göra något åt det.

Nu har det tillkommit ännu mer prickar... säkert dubbelt så många som igår. Och stackarn har en koppa under foten som nu är vätskefylld. Kan bara tänka mig hur det känns...

Igår hade han fyra prickar.. idag har han nog ett 30 tal. Fast inte så mycket på framsidan av kroppen.. Det mesta är på halsen, nacken och vid svanken. Han har även fått en i varsit öra och ögonlock stackarn. Tog även tempen ikväll som visade 39,3. Så mycket har han aldrig haft! Skulle ge han ipren sup men dom har stått vid fönstret på toan så dom var smälta, fast det fanns en del man kunde stoppa in så han fick i sig det han skulle då han bara ska ha en halv. Hade iaf bara fyra kvar så det blir till att köpa nya i morgon.

Som tur är verkar han inte ha något bekymmer av dom. Det är snarare febern. Han blir så mammig och gosig då han har feber (och jag klagar inte!!). Vi gosade en hel del och även innan jag skulle lägga honom så somnade han i famnen. Det ni ;) Men så vaknade han 10 minuter senare då telefonen ringde så jag gick in och la honom. Så trött han va! Hoppas febern gått ner i morgon. I alla fall lite, kelgris gör det inget att han är :)

Det har tillkommit hur många prickar som helst, främst i ansiktet och på axlarna så nu får vi vara hemma.. tråkigt när det är så fint väder. Men men skönt att ha det gjort iaf :) Men i morgon blir det grillning med Camilla, Linus och Vilgot, Vilgot har ju oxå vattkoppor så dom kan ju inte smitta varandra. Det var hur länge som helst sen vi träffades så det ska bli kul! Vi har saknat dom alla :)

Lägger upp en bild på prickikorven senare idag

Tror Alexander fått vattkoppor.. Han har haft två prickar ett tag som nu blivit lite vätskefyllda och så upptäckte jag en till på ögonlocken (om det inte var ett sår, det är svårt att se med en unge som inte vill vara still) sen upptäckte jag även en vid kinden. Men jag har ju trott många gånger förr att det varit vattkoppor utan att det varit det utan loppbett eller nåt annat. Men vi lär ju märka om det är det inom någon dag i såna fall. Han blev ju utsatt för vattkoppor under vecka 25 när han var i Stockholm på min mammas jobb (förskola) då alla i hennes avdelning blev hemskickade en efter en under juni månad så det är ju inte konstigt att han med har fått det, tredje gången han blir utsatt. Tredje gången gilt :P

Var på vårdcentralen igår för att kolla upp så det inte var en infektion. Det var det inte som tur var utan bara lite vätska som ville ut. Så nu slipper man oroa sig över det. Annars har det inte hänt något kul.. Vädret är underbart och vi ska nog åka iväg till stranden när Alexander har vaknat.

Var och tog bort sygnen idag. 18 st var det och det sved som satan med dom längst ner.. Men jag svimmade inte, kors i taket.
Men nu i kväll så upptäckte jag att det var kladdigt där nere utanför förbandet som hon satte på. Kollade i spegeln och det var blodigt och varigt och rött runt om. Säkert en infektion. Kul att allt man kan råka ut för händer mig! Har jag fan inte lidit tillräckligt?!?! Läste om det på internet och i värsta fall måste man öppna såret och tömma det på var.. skulle inte förvåna mig om jag skulle vara tvungen att göra det. Det är fan lättare att lägga sig och dö.. Fans jävla skit! Ska ringa vårdcentralen i morgon bitti..

Skrev ett inlägg tidigare idag men det har fortfarande inte publicerats och själva inlägget är markerat som "sparad i utkast" men bara med två rader av allt jag skrev.. suck. Så det blir en sammanfattning:
 Kom hem igår vid 19 tiden. Värsta dagen jag varit med om tror jag.. Det var en massa strul om jag fick åka hem eller inte för dom insåg att jag verkligen hade ont i huvudet när de tvingade mig att vara uppe på benen och äta i matsalen innan jag fick åka hem. Vad trodde dom? Att jag bara var slapp? Helt sjukt! Sen fick jag ändå gå ner till apoteket SJÄLV för att hämta ut mina tabletter och så kallsvettig, snurrig, ja allt på en gång har jag nog aldrig haft! Gick med en rullstol och satte mig i den vartannat.. Sen vart det problem med taxin men det löste sig tillslut.. 50 kr fick jag betala för resan hem. Det är strax över 20 mil hem så det var helt okej :)

Väl hemma väntade Peter och alla djuren. Peter var snabb med att dra fram vågen, nyfiken som han var, och jag blev chockad. Vägde mig kvällen innan jag åkte från Stockholm till Linköping och då visade vågen på 89, någonting.. Hade gått upp en del alltså men ändå brukar pappas våg vara lite snällare.. I alla fall.. Vågen hemma står nu på 83,5 kg! På en vecka har jag gått ner drygt 6 kg! Det var ju fan bättre än Cambridgekuren! Men som Therese sa, "Var det värt det?" Nej. Jag skulle inte göra om detta varje vecka för att tappa 6 kg/vecka. Det är INTE värt det. Men något positivt skulle det väl komma ur detta helvete.

Idag mår jag mycket bättre! Har kunnat röra på mig en hel del idag och nu ikväll så har jag knappt märkt av huvudet, det spänner lite ibland men inte i närheten av så ont som det gjorde innan. Så jag gissar att det borde vara helt eller nästan helt borta på fredag. Känns skönt! Men Baby hade verkligen saknat sin matte! Hon har inte ens varit ute idag! Utan följt efter mig hela dagen och nästan lyckats döda mig med.. Hoppat rakt ner på min mage när jag låg på soffan en gång, en gång ute på altanen och stått oc stampat på mina ömma ben efter blodförtunnande sprutorna som jag fortfarande måste ta. Men nu slipper jag ta dom i benen i alla fall. Mina ben är då inte vackra nu!! I fem dagar till ska jag ha sprutorna sen slipper jag det! SKÖNT!

För varje natt som jag sovit här har allt blivit värre och värre. Saknaden, ensamheten, tankarna. I natt mådde jag inte alls bra. Var uppe till 4 och låg och tittade på bilder och filmer på alexander från det han föddes. Jag kände det att jag måste hem idag! Jag tror inte jag skulle klara en natt till här ensam. Jag behöver peter. Min son. Vänner och familj. Det är tufft att ligga här själv utan någon alls. Det har varit som att ligga i en isoleringscell. Det här rummet är det enda jag sett de närmsta dagarna. Har inte varit ute på en vecka. Det enda har varit upp och ner till uppvaket i sängen. Men de senaste dagarna har det inte behövts så detta rum är det enda jag sett. Men idag får jag åka hem! Vet inte när men det blir någon gång i eftermiddag. Dom fixar transport hem oxå. Trodde inte jag skulle få åka hem utan kanske bli flyttad till värnamo sjukhus men jag får åka hem! Dessutom hade svaren på proverna på äggledarna kommit och det var "bara" en infektion. Ingen cancer eller annat skit! Så jag är hur glad som helst nu. Längtar hem! Nu ska jag packa och klä på mig. Lär ta ett tag då huvudet inte är som det ska än.