Varför flyttade du från Stockholm uppåt i landet?

Första gången jag flyttade var jag 16 år och flyttade till Vuollerim då jag hade en kille där och skulle plugga på gymnasiet i Luleå så jag fick bo hos han och hans familj. Sen vart det för lång resa till skolan (12 mil enkel resa fram och tillbaka varje dag) så jag flyttade in till Luleå och var inneboende hos en, tills jag gjorde slut med pojkvännen och sedan efter ett tag hoppade av skolan och flyttade hem igen.
Sen bodde jag hemma i drygt 1½ år tills jag flyttade till Sollefteå. Där jag hade min dåvarande pojkvän.
Sen träffade jag Peter när pojkvännen satt inne och jag föll för honom och flyttade ihop med honom.

Det låter rått men jag och mitt x hade haft mycket problem i vårat förhållande så det var mest bara en tidsfråga ändå. Han sex chattade med andra tjejer hur mycket som helst och jag satte dit honom hur många gånger som helst men han ändrade sig aldrig och fick mig att må väldigt dåligt, både medan vi var tillsammans och efteråt.

Men jag ångrar ingenting, för då skulle jag inte vara där jag är idag. Jag tror att saker och ting sker av en anledning. Jag har ingen kontakt med någon utav mina x utan alla förhållanden har slutat som ovänner och jag har nog hatat dom alla. Men nu idag så hatar jag ingen av dom, konstigt nog med tanke på hur dom behandlat mig. Skulle heller inte vilja vara vänner med dom men jag önskar dom ändå lycka i livet, och att de löser sina problem. Det är först nu jag känner att jag faktiskt inte hatar nån längre. Jag har kommit över det och det känns skönt!