Var som sagt på sjukhuset idag.. Det hela började med att jag försov mig. Vaknade kl 9.05 och skulle lämnat Alexander på dagis kl 9 och varit på sjukhuset 9.15. Alexander vaknade 2 minuter efter mig och mobil alarmet vette sjutton vad som hade hänt med.. I alla fall så ringde jag KK mottagningen och berättade att jag försovit mig men det var ingen fara utan jag skulle komma när jag var klar. Lämnade Alexander på dagis vid 10 och befann mig fem minuter senare på sjukhuset. Där skulle jag lämna blodprov.. Hon stack mig fel en gång sen vågade hon inte mer för jag är rädd för blodprov och svimmar lätt av det så hon ropade in en annan. 4 rör tog dom och jag tappade all färg i ansiktet sa hon.. Jag vet i alla fall om att jag inte klarar av att sitta upp, för då svimmar jag, så jag säger alltid till att jag vill ligga ner och då slipper jag svimma i alla fall.

Sen så pratade jag med en sjuksköterska som tyckte jag skulle prata med en barnmorska om mina funderingar och så eftersom jag inte visste någonting om min sjukdom. Men barnmorskan hade massage och slutade vid 11 så sjuksköterskan skulle ringa till mig efter 11. Under tiden var jag på stan och gjorde lite ärenden. Sen åkte jag upp till Ulla och Ruth och var där till strax innan 12, och precis när jag sa att om hon inte ringt innan 12 så åker jag hem så ringer hon. Barnmorskan hade ordnat så att jag skulle få röntgas redan idag om jag inte ätit nåt, vilket jag inte hade. Så det var bara till att åka tillbaka till sjukhuset och vänta tills röntgen avdelningen ringde dit och sa att jag kunde komma ner.

Vid 12:30 ringde dom och jag gick ner. Fick dricka koncentrat, ett glas i halvtimmen. Fick även röntga lungorna direkt när jag kommit in. Sen skulle jag inte röntags förrän 14:30 så jag fick göra vad jag ville tills dess bara jag drack ett glas i halvtimmen av koncentratet som jag hade i en tillbringa. Så jag åkte till klubben och satt där en stund med Ulla.

Sen skulle jag röntgas. Slapp som tur var ta av alla smycken.. Behövde bara ta av BH:n och navelpiercingen eftersom det bara var magen dom skulle röntga. Hon skulle även sätta dropp, stack mig en gång men blodkärlet sprack= gjorde ont som satan så även denna gången blev jag stucken två gånger.. Sen så fick jag sitta i väntrummet och vänta på resultatet i en timme. När det var klart fick jag det i ett igenklistrat kuvert och gå upp med det till KK mottagningen igen. Det kändes knäppt att gå med ett kuvert som handlade om ens framtid när man inte själv fick öppna och se vad som stod i det.
När jag kommit till KK mottagningen fick jag vänta i en halvtimme tills jag fick träffa en läkare. Hon hade inga bra besked. Utan berättade att röntgen bekräftat en cysta på 10 cm varav hälften var vävnader och hälften var vätskefylld. De hade även sett lumfkörtlar som spridit sig runt om. Blodproverna var inte heller bra då blodvärdet i cystan var för högt och då brukar det vara en elakartad cysta. Och när det är en elakartad cysta så brukar dom få ta bort allting.. Äggstockar, livmoder.. ja hela baletten. Hon sa att det inte behövde vara så, att man inte vet helt säkert förrän de öppnat mig och sett inuti, men att det enligt testerna troligtvis är så så jag ska förbereda mig på det.. Hur ska man kunna förbereda sig på det???? Att aldrig mer kunna få barn?? Jag som just börjat?

Jag frågade vad jag skulle göra när ägglossningen börjar igen eftersom jag örmodligen inte kommer hinna opereras innan dess och hon sa att jag skulle ta dom tabletterna jag fick då jag sökte för smärtan. Men jag fick ingen hjälp när jag sökte för smärtan berättade jag och hon tyckte det var konstigt. Alla jag pratat med tycker att det är konstigt och att jag har blivit felbehandlad och ska anmäla det.
Om tabletterna inte hjälpte var jag tvungen att åka in direkt och få smärtlindrande sprutor.

När jag först sökte till KK mottagningen trodde jag att det bara var en infektion i äggstocken och att jag skulle få tabletter för det och att allt sedan skulle vara bra. Men det var inte ens i närheten.. Jag hade aldrig en tanke på att det skulle kräva operation eller vara så allvarligt som det är nu. Varför ska det här just hända mig?? Mitt liv är i stort sett förstört! Hur fan ska jag kunna bli barnmorska som jag tänkt, och glädjas åt dom som får sitt nyfödda barn på bröstet när jag vet att jag blev bestulen från att få uppleva denna upplevelse igen?? Det går inte, det är omöjligt för då skulle jag bli påmind om detta varje dag! Folk säger att jag ska vara glad över att jag har Alexander för det finns såna som aldrig kan få barn, och visst är jag oerhört glad över Alexander. Jag älskar honom mer än nåt annat, men har man varit med om en sån underbar upplevelse som en graviditet och en förlossning och vill ha fler barn så är det ingen tröst! För såna som inte kan få barn har inte fått mersmak för det när dom aldrig varit med om det! Graviditeten och förlossningen var det bästa jag varit med om i hela mitt liv! Hur ska man då kunna leva vidare och veta att man aldrig mer få uppleva detta? Jag som hade planerat att uppleva det minst två gånger till? Jag har gråtit över detta länge idag, jag har svurit över att livet är så jäkla orättvist, men jag tänker inte ge upp! Inte förrän jag vänt på det hela ut och in flera gånger! Jag ska kämpa för att kunna få fler barn, så lätt ger jag inte upp! Finns det en minsta lilla chans att bli gravid på något sätt igen så tar jag den utan tvekan, med eller utan cysta. Jag tänker inte låta dom operera bort allt förrän det verkligen är nödvändigt och det verkligen är kört att få fler barn. Då får dom frysa mina ägg, för jag ska ha fler barn! Så är det bara! Cystan ska fan inte vinna över mig! Jag är ett lejon, jag är envis och ger fan aldrig upp!