För varje natt som jag sovit här har allt blivit värre och värre. Saknaden, ensamheten, tankarna. I natt mådde jag inte alls bra. Var uppe till 4 och låg och tittade på bilder och filmer på alexander från det han föddes. Jag kände det att jag måste hem idag! Jag tror inte jag skulle klara en natt till här ensam. Jag behöver peter. Min son. Vänner och familj. Det är tufft att ligga här själv utan någon alls. Det har varit som att ligga i en isoleringscell. Det här rummet är det enda jag sett de närmsta dagarna. Har inte varit ute på en vecka. Det enda har varit upp och ner till uppvaket i sängen. Men de senaste dagarna har det inte behövts så detta rum är det enda jag sett. Men idag får jag åka hem! Vet inte när men det blir någon gång i eftermiddag. Dom fixar transport hem oxå. Trodde inte jag skulle få åka hem utan kanske bli flyttad till värnamo sjukhus men jag får åka hem! Dessutom hade svaren på proverna på äggledarna kommit och det var "bara" en infektion. Ingen cancer eller annat skit! Så jag är hur glad som helst nu. Längtar hem! Nu ska jag packa och klä på mig. Lär ta ett tag då huvudet inte är som det ska än.