Nu börjar verkligheten falla på plats

2009-06-14 @ 00:54:19

Jag har varit så nerdrogad och haft värk så jag aldrig hunnit fatta vad som verkligen har hänt. Först fick jag ligga och vänta på att få prata med läkaren om vad som hade tagits bort, i 5 timmar efter jag vaknat. Sen när jag fick veta att de "bara" behövde ta bort äggledarna, att jag kunde bli gravid genom ivf med mina egna ägg men aldrig kunna bli det på egen hand igen.. Först nu har jag insett detta. Jag hade ställt in mig på det värsta och var lättad över att jag ändå kan få barn. Men vad är det att vara lättad över? Visst jag är glad att jag kan få fler barn, men jag har ändå blivit bestulen! Bestulen på mina chanser att själv planera och skapa ett barn! Inte behöva stå på någon jävla kölista i upp till två år och få betala tio tusentals kronor. Och att dessutom bara få hjälp en gång, de andra gångerna får man gå till en privatklinik. Jag har blivit bestulen min rätt att få barn när jag vill, hur många jag vill! Dessutom är det ju åldersgränser med.. Varför ska inte kvinnor/par som har förhinder att få barn själva inte ha samma rättigheter som alla andra? Jag har då fan inte valt detta! Så varför ska då landstinget bestämma när jag ska få göra behandlingen, att jag bara ska få ett barn till och dessutom få betala för det! Räcker det inte att behöva plågas med en massa hormonsprutor hit och dit och få känna obehag av läkarens pillande? Förstår mig inte på mänskliga rättigheter längre.. Varför finns dom ens? Dom verkar ju bara gälla FRISKA människor. Dom sjuka kan man ju tjäna pengar på så länge man har nåt man kan hjälpa dom med.. Sjuk värld vi lever i!

Andras kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Blogg kanske?:

Din kommentar:

Trackback

Läs om livet som Therese. En snart 21 årig mamma till Alexander 1½ år som nyligen fått diagnosen "ofrivilligt barnlös". Det betyder att jag inte kan få fler barn på egen hand pga att dom opererade bort båda äggledarna som var kraftigt inflammerade. Varje dag är en ständig påminnelse om detta, men jag kämpar mig vidare och kommer kämpa för min rätt då det var vården som felade så det gick så här långt. Här skrivs det dagligen om allt mellan himmel och jord om våran familj. Glöm inte att lämna en kommentar :)






Bloggkoll