Strul
2009-06-17 @ 23:16:00Skrev ett inlägg tidigare idag men det har fortfarande inte publicerats och själva inlägget är markerat som "sparad i utkast" men bara med två rader av allt jag skrev.. suck. Så det blir en sammanfattning:
Kom hem igår vid 19 tiden. Värsta dagen jag varit med om tror jag.. Det var en massa strul om jag fick åka hem eller inte för dom insåg att jag verkligen hade ont i huvudet när de tvingade mig att vara uppe på benen och äta i matsalen innan jag fick åka hem. Vad trodde dom? Att jag bara var slapp? Helt sjukt! Sen fick jag ändå gå ner till apoteket SJÄLV för att hämta ut mina tabletter och så kallsvettig, snurrig, ja allt på en gång har jag nog aldrig haft! Gick med en rullstol och satte mig i den vartannat.. Sen vart det problem med taxin men det löste sig tillslut.. 50 kr fick jag betala för resan hem. Det är strax över 20 mil hem så det var helt okej :)
Väl hemma väntade Peter och alla djuren. Peter var snabb med att dra fram vågen, nyfiken som han var, och jag blev chockad. Vägde mig kvällen innan jag åkte från Stockholm till Linköping och då visade vågen på 89, någonting.. Hade gått upp en del alltså men ändå brukar pappas våg vara lite snällare.. I alla fall.. Vågen hemma står nu på 83,5 kg! På en vecka har jag gått ner drygt 6 kg! Det var ju fan bättre än Cambridgekuren! Men som Therese sa, "Var det värt det?" Nej. Jag skulle inte göra om detta varje vecka för att tappa 6 kg/vecka. Det är INTE värt det. Men något positivt skulle det väl komma ur detta helvete.
Idag mår jag mycket bättre! Har kunnat röra på mig en hel del idag och nu ikväll så har jag knappt märkt av huvudet, det spänner lite ibland men inte i närheten av så ont som det gjorde innan. Så jag gissar att det borde vara helt eller nästan helt borta på fredag. Känns skönt! Men Baby hade verkligen saknat sin matte! Hon har inte ens varit ute idag! Utan följt efter mig hela dagen och nästan lyckats döda mig med.. Hoppat rakt ner på min mage när jag låg på soffan en gång, en gång ute på altanen och stått oc stampat på mina ömma ben efter blodförtunnande sprutorna som jag fortfarande måste ta. Men nu slipper jag ta dom i benen i alla fall. Mina ben är då inte vackra nu!! I fem dagar till ska jag ha sprutorna sen slipper jag det! SKÖNT!
Kom hem igår vid 19 tiden. Värsta dagen jag varit med om tror jag.. Det var en massa strul om jag fick åka hem eller inte för dom insåg att jag verkligen hade ont i huvudet när de tvingade mig att vara uppe på benen och äta i matsalen innan jag fick åka hem. Vad trodde dom? Att jag bara var slapp? Helt sjukt! Sen fick jag ändå gå ner till apoteket SJÄLV för att hämta ut mina tabletter och så kallsvettig, snurrig, ja allt på en gång har jag nog aldrig haft! Gick med en rullstol och satte mig i den vartannat.. Sen vart det problem med taxin men det löste sig tillslut.. 50 kr fick jag betala för resan hem. Det är strax över 20 mil hem så det var helt okej :)
Väl hemma väntade Peter och alla djuren. Peter var snabb med att dra fram vågen, nyfiken som han var, och jag blev chockad. Vägde mig kvällen innan jag åkte från Stockholm till Linköping och då visade vågen på 89, någonting.. Hade gått upp en del alltså men ändå brukar pappas våg vara lite snällare.. I alla fall.. Vågen hemma står nu på 83,5 kg! På en vecka har jag gått ner drygt 6 kg! Det var ju fan bättre än Cambridgekuren! Men som Therese sa, "Var det värt det?" Nej. Jag skulle inte göra om detta varje vecka för att tappa 6 kg/vecka. Det är INTE värt det. Men något positivt skulle det väl komma ur detta helvete.
Idag mår jag mycket bättre! Har kunnat röra på mig en hel del idag och nu ikväll så har jag knappt märkt av huvudet, det spänner lite ibland men inte i närheten av så ont som det gjorde innan. Så jag gissar att det borde vara helt eller nästan helt borta på fredag. Känns skönt! Men Baby hade verkligen saknat sin matte! Hon har inte ens varit ute idag! Utan följt efter mig hela dagen och nästan lyckats döda mig med.. Hoppat rakt ner på min mage när jag låg på soffan en gång, en gång ute på altanen och stått oc stampat på mina ömma ben efter blodförtunnande sprutorna som jag fortfarande måste ta. Men nu slipper jag ta dom i benen i alla fall. Mina ben är då inte vackra nu!! I fem dagar till ska jag ha sprutorna sen slipper jag det! SKÖNT!
Andras kommentarer
Katharina
Vad skönt att höra att du mår bättre igen! Och att det inte var något elekartat! Har tänkt mycket på dig de senaste veckorna!
Stor kram!
(februaribebis)
Trackback