Idag har det inte varit en så bra dag. Är fortfarande sängliggande tills jag får prata med läkaren i morgon så får jag veta mer.. Sen var jag tvungen att gå på toa.. Det slutade inte bra. Spydde ner hela toan när jag var klar. Men nu mår jag bättre. Hoppas på att bli flyttad till värnamo sjukhus inom kort. Tror jag blir kvar här i morgon med men ska säga att jag vill bli flyttad. Inte kul att ligga här själv. Behöver peter mer än någonsin nu. Saknar honom enormt mycket. Och alexander oxå. Vill bara få komma hem nu. Ska kämpa för att få komma hem!

Jag har varit så nerdrogad och haft värk så jag aldrig hunnit fatta vad som verkligen har hänt. Först fick jag ligga och vänta på att få prata med läkaren om vad som hade tagits bort, i 5 timmar efter jag vaknat. Sen när jag fick veta att de "bara" behövde ta bort äggledarna, att jag kunde bli gravid genom ivf med mina egna ägg men aldrig kunna bli det på egen hand igen.. Först nu har jag insett detta. Jag hade ställt in mig på det värsta och var lättad över att jag ändå kan få barn. Men vad är det att vara lättad över? Visst jag är glad att jag kan få fler barn, men jag har ändå blivit bestulen! Bestulen på mina chanser att själv planera och skapa ett barn! Inte behöva stå på någon jävla kölista i upp till två år och få betala tio tusentals kronor. Och att dessutom bara få hjälp en gång, de andra gångerna får man gå till en privatklinik. Jag har blivit bestulen min rätt att få barn när jag vill, hur många jag vill! Dessutom är det ju åldersgränser med.. Varför ska inte kvinnor/par som har förhinder att få barn själva inte ha samma rättigheter som alla andra? Jag har då fan inte valt detta! Så varför ska då landstinget bestämma när jag ska få göra behandlingen, att jag bara ska få ett barn till och dessutom få betala för det! Räcker det inte att behöva plågas med en massa hormonsprutor hit och dit och få känna obehag av läkarens pillande? Förstår mig inte på mänskliga rättigheter längre.. Varför finns dom ens? Dom verkar ju bara gälla FRISKA människor. Dom sjuka kan man ju tjäna pengar på så länge man har nåt man kan hjälpa dom med.. Sjuk värld vi lever i!

Jag har inte varit speciellt rädd innan, bara arg. Men i natt så var jag för första gången rädd.. rädd för att dom ska ta bort allt, rädd för operationen, rädd för resultatet när jag sedan vaknar efter operationen.. För varje minut som går så närmar det sig. Jag vill inte behöva gå igenom något sånt här! Jag är för ung för det!

Jag ger snart upp.. Skiter snart i allt. Varför ska allt helvete hända mig?? Jag HATAR det här året! Jag kommer alltid att HATA det här året! Jag kommer alltid att minnas det här året med en massa HAT!

Jag var hos Bettan som fixar mitt hår i eftermiddags.. Det var dags att ta ut löshåret och så ville jag inte ha det när jag opereras då jag verkligen inte kommer ha tid eller ork att fixa det så mycket som det krävs. Håret satt som berg, hela hårbotten var full med tovor typ. Efter den behandlingen rök ungefär 20% av tjockleken på mitt hår. Det är inte konstigt alls med tanke på hur hårt det satt denna gången. Det var ingen större fara eftersom jag har så tjockt hår, det märktes knappt. Det var nog bara jag som märkte det.

Sen när jag kom hem så hoppade jag in i duschen för att tvätta bort all olja jag hade i håret. Sen började jag reda ut tovorna i hårbotten när jag hade balsam i håret för att det skulle gå lättare. Det fastnade en del hår på borsten, men inte märkvärdigt mycket. Men när jag nästan var klar så lossnade det flera tussar med hår!! Jag försökte fixa till resterande tovor men håret bara rasade mer och mer. Tills sist vågade jag inte göra mer för det slutade inte lossna. Så jag sköljde ur balsamet men känner hur håret glider ner i badkaret längs ryggen, och det slutade aldrig! För varje gång jag kände i håret så kände jag att det vart kortare och tunnare. Badkaret var fullt i mitt hår, borsten var fullt i mitt hår, så fort jag tog i håret så rasade det! Jag fattade ingenting! Men kopplade det genast med min sjukdom.. varför ska allt detta skit hända mig??? har jag fan inte fått varit med om tillräckligt detta året?? Jag blir inte bara förstörd på insidan utan även utsidan! Fan vad ledsen jag är!! Helt seriöst så har jag bara kvar 20-25% av mitt hår! Jag är så tunnhårig man kan bli! Skulle inte förvåna mig om jag har kala fläckar någonstans, eller när jag vaknar i morgon så är ännu mer borta! Det här bådar inte gott.. Sökte på fass om orsaker till håravfall:

"Ett abnormt stort antal hårstrån i tillväxtstadium övergår till vilostadium. En rad fysiska och psykiska förhållanden bidrar till att fler hårstrån än normalt försätts i vilofas. 3-4 mån efter utlösande faktor uppträder ett abnormt stort håravfall, mer än 50-100 hårstrån dagligen.

Systemsjukdom: Autoimmuna sjukdomar som morbus Crohn, ulcerös colit, diabetes, lever- och njursjukdomar, blodcancer (leukemi) eller annan elakartad sjukdom."

Det markerat med fettext i texten stämmer in på mig.. Det är ju helt uppenbart. Jag har ju misstänkt att jag fått cystan/tumören efter januari någon gång och det stämmer ganska bra. Då är jag ganska övertygad om att det är en elakartad tumör jag har. Grattis Therese! Welcome to hell! Snart är man flintis.. nu går jag och gräver ner mig!

Vi fick inte reda på så mycket mer än vad vi redan visste.. Men det var skönt att kunna få lite klarare besked. Och så blev jag sjukskriven. På anledningen hade hon skrivit bäckentumör..
Vi frågade om vad det var för något eftersom det inte verkade som dom trodde att det var en cysta.. Då förklarade hon att en cysta innehåller vätska, en tumör vävnader och min bestod av 50/50. Sen att dom hade hitta lymfkörtlar som var runt 2 cm oxå på den vänstra sidan var heller inte bra. Men dom kan inte säga exakt vad det är förrän dom öppnat mi och en patolog fått se på det. Sen några veckor efter operationen kommer det slutgiltiga beskedet om exakt vad det är för nåt och om det nu visar sig vara cancer så kommer jag få börja med cellgiftsbehandling.. kul. Hoppas verkligen inte att det är det.
Hon berättade oxå att det är mycket ovanligt det här. Det är väldigt sällsynt att man ens får några cystor vid min ålder.

Sjuksköterskan jag träffat ofta på kvinnokliniken ringde mig i eftermiddags och sa att hon pratat med min läkare ang att jag ville träffa henne, och hon tyckte att det var bra att jag hade ringt. Till skillnad från den sköterskan jag fick prata med när jag ringde igår som inte visste någonting om mig, min sjukdom eller nåt utan hon fattade inte varför jag ville träffa läkaren eller varför jag ville bli sjukskriven. Hon menade att jag inte blivit opererad än så varför skulle jag bli det?? IDIOT! I alla fall så ska både jag och Peter träffa min läkare i morgon efter 12. Vi ska gå igenom och fundera ut våra frågor nu ikväll och i morgon så vi slipper gå och undra över en massa saker sen, så att vi får klarhet i vissa saker. Det känns skönt!

Läkaren från Linköping ringde nyss.. Har fått en operationstid redan på tisdag. Ska dock vara där vid 11 på måndag. Känns ok, men samtidigt skrämmande. Nu är det en del som måste fixas innan dess.. barnvakt, plats för peter att sova över, hundarna..

Grät till och från mellan 23-01 igår.. Satt sen uppe till 2 och läste om cystor, operationer mm.. fick en liten smula hopp då jag inte läste om ett enda fall där dom tagit bort allting, utan de hade iaf sparat lite så man har en liten chans att bli gravid.. Men ändå grät jag mig till sömns. När jag vaknade idag kännde jag mig alldeles tom. Kände ingenting. Men när jag körde hem från stan så brast det igen.. Är det nu så att det är cancer, vilket jag har fått en uppfattning om att dom tror att det är pga lymfkörtlarna, så tar dom bort allt.. läste igår om elakartade cystor och kände igen mig i symptomen.. Att man inte märker någonting förrän de börjat bli större och de gör ont när de blir tryck på dom från tarmar, urinblåsa mm. Jag vill ha hoppet kvar, men just nu känns allt bara kört.. Jag hade den känslan redan efter att doktorn ringde och berättade att operationen skulle ske i linköping. Jag hade en känsla av att det inte var bra och att dom skulle ta bort allt.. Tydligen hade jag rätt.

Jag mår skit just nu. Är som ett vrak.. Alla jävla tankar om går runt i huvudet på en tar kol på mig! Grät hela vägen hem från stan och på raksträckan en liten bit innan jag var hemma kände jag för att ge upp allt.. Att när kurvan kommer, fortsätta rakt fram.. bara få allt att försvinna, slippa känna detta skit något mer. Att aldrig mer få något bestulet igen.

Ska ringa KK mottagningen idag.. jag vill veta mina chanser att få fler barn. Jag vill höra från dom om dom tror att det är cancer. Jag vill bli sjukskriven redan nu. Jag klarar inte av att göra något, att plugga går verkligen inte nu. Och varför ska jag göra det överhuvudtaget? Mitt liv är ändå förstört.

Så fort jag tänker på, ser, läser eller funderar på bebisar, graviditeter, förlossningar så kommer gråten.. Detta är bara för mycket! Jag har lust att gå och krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp! Jag klarar inte av tankarna på att aldrig mer få uppleva en graviditet, en förlossning, ett nyfött barn som ligger i famnen som är ens eget. Det går inte att vara utan det.. Tar dom bort äggstockarna och livmodern är det som att plocka bort syret från mig.. Jag kan inte leva utan det.. Jag sitter bara och gråter, svär över varför detta ska hända mig?? Meningen med livet för mig är barn.. har alltid velat ha minst tre barn. Om nu meningen med livet tas bort från mig, hur fan ska jag då kunna leva?? Jag är förstörd, knäckt.. Allt känns bara skit

Var som sagt på sjukhuset idag.. Det hela började med att jag försov mig. Vaknade kl 9.05 och skulle lämnat Alexander på dagis kl 9 och varit på sjukhuset 9.15. Alexander vaknade 2 minuter efter mig och mobil alarmet vette sjutton vad som hade hänt med.. I alla fall så ringde jag KK mottagningen och berättade att jag försovit mig men det var ingen fara utan jag skulle komma när jag var klar. Lämnade Alexander på dagis vid 10 och befann mig fem minuter senare på sjukhuset. Där skulle jag lämna blodprov.. Hon stack mig fel en gång sen vågade hon inte mer för jag är rädd för blodprov och svimmar lätt av det så hon ropade in en annan. 4 rör tog dom och jag tappade all färg i ansiktet sa hon.. Jag vet i alla fall om att jag inte klarar av att sitta upp, för då svimmar jag, så jag säger alltid till att jag vill ligga ner och då slipper jag svimma i alla fall.

Sen så pratade jag med en sjuksköterska som tyckte jag skulle prata med en barnmorska om mina funderingar och så eftersom jag inte visste någonting om min sjukdom. Men barnmorskan hade massage och slutade vid 11 så sjuksköterskan skulle ringa till mig efter 11. Under tiden var jag på stan och gjorde lite ärenden. Sen åkte jag upp till Ulla och Ruth och var där till strax innan 12, och precis när jag sa att om hon inte ringt innan 12 så åker jag hem så ringer hon. Barnmorskan hade ordnat så att jag skulle få röntgas redan idag om jag inte ätit nåt, vilket jag inte hade. Så det var bara till att åka tillbaka till sjukhuset och vänta tills röntgen avdelningen ringde dit och sa att jag kunde komma ner.

Vid 12:30 ringde dom och jag gick ner. Fick dricka koncentrat, ett glas i halvtimmen. Fick även röntga lungorna direkt när jag kommit in. Sen skulle jag inte röntags förrän 14:30 så jag fick göra vad jag ville tills dess bara jag drack ett glas i halvtimmen av koncentratet som jag hade i en tillbringa. Så jag åkte till klubben och satt där en stund med Ulla.

Sen skulle jag röntgas. Slapp som tur var ta av alla smycken.. Behövde bara ta av BH:n och navelpiercingen eftersom det bara var magen dom skulle röntga. Hon skulle även sätta dropp, stack mig en gång men blodkärlet sprack= gjorde ont som satan så även denna gången blev jag stucken två gånger.. Sen så fick jag sitta i väntrummet och vänta på resultatet i en timme. När det var klart fick jag det i ett igenklistrat kuvert och gå upp med det till KK mottagningen igen. Det kändes knäppt att gå med ett kuvert som handlade om ens framtid när man inte själv fick öppna och se vad som stod i det.
När jag kommit till KK mottagningen fick jag vänta i en halvtimme tills jag fick träffa en läkare. Hon hade inga bra besked. Utan berättade att röntgen bekräftat en cysta på 10 cm varav hälften var vävnader och hälften var vätskefylld. De hade även sett lumfkörtlar som spridit sig runt om. Blodproverna var inte heller bra då blodvärdet i cystan var för högt och då brukar det vara en elakartad cysta. Och när det är en elakartad cysta så brukar dom få ta bort allting.. Äggstockar, livmoder.. ja hela baletten. Hon sa att det inte behövde vara så, att man inte vet helt säkert förrän de öppnat mig och sett inuti, men att det enligt testerna troligtvis är så så jag ska förbereda mig på det.. Hur ska man kunna förbereda sig på det???? Att aldrig mer kunna få barn?? Jag som just börjat?

Jag frågade vad jag skulle göra när ägglossningen börjar igen eftersom jag örmodligen inte kommer hinna opereras innan dess och hon sa att jag skulle ta dom tabletterna jag fick då jag sökte för smärtan. Men jag fick ingen hjälp när jag sökte för smärtan berättade jag och hon tyckte det var konstigt. Alla jag pratat med tycker att det är konstigt och att jag har blivit felbehandlad och ska anmäla det.
Om tabletterna inte hjälpte var jag tvungen att åka in direkt och få smärtlindrande sprutor.

När jag först sökte till KK mottagningen trodde jag att det bara var en infektion i äggstocken och att jag skulle få tabletter för det och att allt sedan skulle vara bra. Men det var inte ens i närheten.. Jag hade aldrig en tanke på att det skulle kräva operation eller vara så allvarligt som det är nu. Varför ska det här just hända mig?? Mitt liv är i stort sett förstört! Hur fan ska jag kunna bli barnmorska som jag tänkt, och glädjas åt dom som får sitt nyfödda barn på bröstet när jag vet att jag blev bestulen från att få uppleva denna upplevelse igen?? Det går inte, det är omöjligt för då skulle jag bli påmind om detta varje dag! Folk säger att jag ska vara glad över att jag har Alexander för det finns såna som aldrig kan få barn, och visst är jag oerhört glad över Alexander. Jag älskar honom mer än nåt annat, men har man varit med om en sån underbar upplevelse som en graviditet och en förlossning och vill ha fler barn så är det ingen tröst! För såna som inte kan få barn har inte fått mersmak för det när dom aldrig varit med om det! Graviditeten och förlossningen var det bästa jag varit med om i hela mitt liv! Hur ska man då kunna leva vidare och veta att man aldrig mer få uppleva detta? Jag som hade planerat att uppleva det minst två gånger till? Jag har gråtit över detta länge idag, jag har svurit över att livet är så jäkla orättvist, men jag tänker inte ge upp! Inte förrän jag vänt på det hela ut och in flera gånger! Jag ska kämpa för att kunna få fler barn, så lätt ger jag inte upp! Finns det en minsta lilla chans att bli gravid på något sätt igen så tar jag den utan tvekan, med eller utan cysta. Jag tänker inte låta dom operera bort allt förrän det verkligen är nödvändigt och det verkligen är kört att få fler barn. Då får dom frysa mina ägg, för jag ska ha fler barn! Så är det bara! Cystan ska fan inte vinna över mig! Jag är ett lejon, jag är envis och ger fan aldrig upp!

Dom ringde från sjukhuset idag igen... Dom ska ta blodprov igen och sedan ska jag få röntgas. Hon sa att dom testerna måste vara klara innan Linköpings sjukhus kallar dit mig. Så i morgon ska jag lämna blodprov.. när dom är klara kallas jag sedan till röntgen. Sen när det är klart kallas jag till Linköping så jag gissar att det säkert tar 3 veckor innan jag får operationen.. Och ägglossningen kommer om mindre än 2 veckor så då lär jag dö.. Eftersom det har blivit värre och värre vid varje ägglossning och jag hade så ont sist vill jag inte tänka på hur ont jag kommer ha nästa gång. Kan dom inte snabba på???

Läkaren ringde för en stund sen för att meddela att det inte blir någon operation i värnamo..För att mina blodvärden var för höga så det måste finnas specialutrustning på sjukhuset som inte finns här. Därför blir det i Linköping. Han sa det aldrig rakt ut men jag uppfattade det som att dom misstänker att det är en tumör. "men det behöver inte vara något farligt" sa han = det KAN vara något farligt! Just nu känner jag mig bara alldeles tom.. känner ingenting alls men det lär komma snart...
Jag är för fan inte ens 21 år ska ska behöva gå igenom något sånt här!! Fy fan!! Nu känns det som att allt är kört.. Och den här jäkla väntan på operation och slutgiltiga resultatet av vad det är för något/hur det kommer gå/vad som ska hända gör en ännu tokigare!!

Var hos gyn i förmiddags och det var inga positiva nyheter direkt. Han gjorde en vanlig gynundersökning först, men kände ingenting. Sen tog han fram UL apparaten och då höll han på att svimma.. Jag hade en 9 cm stor cysta på den vänstra äggstocken. Den var väl gömd bakom livmodern. Han sa fera gånger att den är VÄLDIGT stor och att han förstår att jag haft ont. En vanlig cysta är oftast på 2-3 cm, min var 9!! Så det blir operation för min del. Ganska akut till och med. Inom 2 veckor sa han och sen fick jag gå till sjuksköterskan och hon hittade en tid den 9/6 men var tvungen att kolla med kirurgen. Men det blir förmodligen det datumet. Fick även lämna blodprov. Dom ska kolla så att det är en cysta och inte en tumör, för det kan det oxå vara.

Efter att läkaren sa att det blir operation och att jag hade en 9 cm stor cysta så rasade hela min värld.. Om det är en godartad cysta och den sitter så dom bara kan plocka bort den så gör dom det. Men är det några komplikationer så tar dom bort äggstocken. Alltså minskar chansen att bli gravid igen med 50%. Och i det absolut värsta fallet, om det är en tumör som spridit sig, så ryker båda två = inga fler barn.
Efter läkarbesöket satt jag med gråten i halsen och när alla tester var klara och jag satt mig i bilen så kom allt. Det bara forsade ur ögonen. Ringde Peter och berättade och mådde verkigen skit. Nu har jag legat och vilat och hunnit smälta allt.. Det är ju bara att hoppas på det bästa. Man kan inte göra annat. Så ska jag äta tabletter nu varje dag innan operationen för som kaka på moset hade jag väldigt lågt blodvärde. Gränser förväldigt lågt var 115 och jag hade 111 så det måste bli bättre innan operation..

Sen ska jag ligga kvar på sjukhuset i 2-3 dagar minst eftersom det är en ganska stor operation. Och så blir jag sjukskriven runt 3 veckor. Så frågan är hur vi ska göra med Alexander.. Vill ju ha med Peter på sjukhuset när jag ska operaras och sen får jag inte lyfta på 3 veckor och då blir det problematiskt när Peter jobbar.

Sen ska jag mejla min lärare nu och fråga hur jag gör med matte b kursen jag håller på med och religionsunskap a som jag ska börja med direkt efter.. Det måste ju skjutas upp. Men frågan är då hur det blir med csn bidraget..

Fans jävla problem!!

I morgon är det dags för ett besök hos KK mottagningen (kvinnokliniken). De ska kolla upp varför jag har så ont vid ägglossning. Hoppas det inte är något allvarligt fel! Är ju lite små nojjig över det. Hoppas mensen är helt borta tills dess oxå. Inte så fräscht annars.. Men det är inte mycket nu så. Den är nog borta i morgon eller på fredag. Håll tummarna för mig!

Inte nog med att jag har sån värk i magen så har jag åkt på en rejäl förkylning! Som ett brev på posten! Alexander började snora igår och jag har nyst till några gånger tidigare idag men efter kl 19 så var det som att trycka på en knapp. Snoret rann, nysningarna kom tätare, ont i ryggen, feber, trött, huvudvärk... ja.. fy fan säger jag bara! Det sista jag behövde var att bli sjuk!

Fick ju som sagt ingen hjälp från sjukhuset i helgen gällande mina smärtor. I morse så ringde jag Kvinnokliniken och fick en tid.. den 28:e maj!! Som förmodligen är mitt i mensen.. kul. Det är nu jag har ont, inte då!

..att jag inte bloggat förrän nu. Har haft riktigt jäkla ont nu i några dagar.. För runt den här tiden så har jag ägglossning... Och sist jag hade det så hade jag såna kramper i den vänstra äggstocken/äggledaren, men tänkte att det var väl nåt konstigt just den gången. Men nu är det samma tidpunkt i cykeln och kamperna jag har haft är inte att leka med! I förrgår natt somnade jag inte förrän vid 4:30 för hur jag än låg, hur trött jag än var så kunde jag inte somna för det gjorde så ont så jag höll på att dö! Igår kväll ringde jag till sjukhuset för det är ju nåt som inte är som det ska då det gör så jäkla ont och så är det andra gången det är så här vid ägglossning.. Men dom kunde inte hjälpa mig. Dom har inga gynläkare där utan det är förlossningen som har dom på kvällar och helger och dom tar bara emot gravida eller såna som har kraftiga blödningar. Så jag fick lov att vänta tills på måndag för att få hjälp. Kul bemötande! Därför hatar jag sjukhus! Dom kan fan aldrig hjälpa en! Tror dom jag skulle ha ringt om det inte var allvarligt eller?!?! Ta en ipren eller alvedon hade hon sagt, som om jag inte testat det och det hjälpte inte ett skit! Sen börjar man ju undra hur dom tänker! Eftersom detta är ANDRA gången det händer så måste det ju vara något som inte stämmer och då är det väl bäst att kolla upp det medan man har ont och ägglossning istället för att vänta tills på måndag då det förmodligen är över.
Som tur var var natten inte lika hemsk som förrgår natt, annars hade jag fan åkt in till jönköping!
Ska ringa i morgon och höra med kvinnokliniken. Bara det inte är något allvarligt fel.. man målar ju fan på väggen direkt när det är något sånt här. Typ "tänk om dom måste operera bort äggledaren/äggledarna så jag aldrig mer kan få barn?", usch. Såna tankar vill man inte ha och hoppas verkligen det inte är något allvarligt!

Ringde BVC sköterskan idag och beskrev Alexanders utslag. Hon trodde inte att det var vattkoppor eftersom det inte kommit flera än 1-2 st sen i fredags och är det det så är det en vääääldigt lindrig en. Hon trodde däremot att det kan vara loppbett. Hon sa att hon själv fått ett i helgen. Hon trodde inte det var någon fara alls med att gå till dagis och så ska vi ju ändå dit på torsdag för vägning, mätning och ev spruta (om han är frisk) så då kunde hon titta på det. Hon får även ta sig en titt på Alexanders ben för dom ser inte alls fina ut. Han har utslag över hel låren! De flesta är torra men de på sidorna är inte det så vette sjutton om det är eksem eller vad det är, för så här mycket utslag har han aldrig haft! Hoppas han får en salva mot det i alla fall.

Ang loppbetten så kan man ju få det ute, men det kan även komma från hundarna (Diva, det är bara hon som är hemma). Eller så är det nåt annat äckligt kryp här i lägenheten. För jag kom på det att jag gått och kliat mig på både hals, i hårbotten och delar av kroppen i helgen. Kliar som bara den! Men jag har inte fått några utslag, än. Usch vad det kliar nu!!

När vi hämtade Alexander från dagis idag så berättade förskolläraren att Alexanders ena öga inte sett bra ut. Det har runnit ur det sen lunch och när han vaknade efter sovstunden så var det inte bättre. Vi hämtar ju honom efter mellanmålet som är strax efter dom sovit så hon ringde inte då han ändå snart skulle hem. Antingen så är det början till ögoninflammation eller så är det bara förkylningen som påverkat ögat. Han har inte varit sig själv idag heller tydligen sa hon. Men ögat har inte runnit något mer och han verkar rätt pigg nu. Ska ta tempen på han strax, har han ingen feber så får han nog gå i morgon med. Det beror på hur han ser ut i morgon bitti oxå, men som det ser ut just nu så tror jag att han går. Nu ska jag fixa i ordning honom för det är läggdax nu.

Var till vårdcentralen idag efter vi lämnat Alexander på dagis.. Var där i 1½ timme!! Först kollade hon hals och öron. Sen skulle jag till labbet och ta halsprov och efter det tillbaka till väntrummet och vänta tills hon hade tid. Men halsprovet var negativt så det var inte halsfluss.. Utan då fick jag ta ett blodprov i fingret för att se om det var bakterier så man kunde behandla eller om det var virus. så jag fick gå samma runda igen. Men det var oxå negativt så det var virus=inget att göra någonting åt. 1½ timme och 100 kr i onödan.. precis som jag sa till alla. :)
Men men.. då vet man att det inte är något större fel iaf, men det är inte kul att ha ont i hals och öron i 2 veckor utan att det blir bättre.