Känsliga tittare varnas! Barn bör inte se! Vuxenkomedi ;)
Man skrattar lika mycket varje gång!

Vi var och badade på utomhusbadet vid sjukhuset idag. Kom väl dit vid 12 tiden och åkte vid 15. Idag smörjde jag in axlarna och armarna med solskyddsfaktor 8 så jag inte skulle bränna mig för jag brännde axlarna bara för några dagar sen. Men tror ni inte jag är en kräfta i alla fall? Har bränt axlarna, nacken, lite på armarna, men framför allt benen! Satan vad det svider! Så i morgon blir det Therese som smörjer in sig med solskyddsfaktor 50 och bara kommer sola baksidan, för jag solade bara framsidan idag, men vi badade en hel del, säkert halva tiden så jag har fått färg på ryggen med. Det fick jag nog när jag simmade.. Simmade 10 längder i bassängen.
Det var skönt att bada där för det var säkert 30 grader i vattnet, så det var varmare i vattnet än på land. De blåste lite idag så det var inte så skönt att komma upp ur vattnet. Annars så gillar jag när det är lite svalare men då ska temperaturen i luften vara stark och inga vindar. Det är skönt! Vi ska förmodligen göra om samma sak i morgon med Ulla. Vi får se om vi lyckas få med henne i vattnet för hon gillar inte att bada :P

Vi är och badar i utomhus bassängen. Hur underbart som helst. Jag badade med.. Satte på ett vattentätt förband på såret för säkerhetens skull. Helt underbart väder.

Den här veckan ska jag få beskedet om jag har kommit in på undersköterske utbildningen på komvux.. Planen var ju att gå den utbildningen och få ett gymnasiebetyg, plugga vidare till sjuksköterska och slutligen plugga till barnmorska. Men efter min sjukhusvistelse så vet jag inte om det är det jag vill.. Det finns ju liksom inga garantier att man får jobb på förlossningen eller MVC utan man kan ju lika gärna hamna på kvinnokliniken, där jag låg. Och det vill jag inte för det var hemskt. Att ta hand om såna som hade samma fel som mig eller ännu värre vill jag inte, utan det jag vill hålla på med är graviditeter och förlossningar. Men samtidigt blir det ändå svårt så jag har nålskräck och tycker sånt är äckligt.. Hur ska jag då klara av att ta ett blodprov eller sätta en kanyl på någon om jag själv inte klarar av det? Jag får ta mig en funderare ang detta... sen är det inte säkert jag kommer in ändå då det var rekord många som sökt till hösten. Så vi får se...

Idag så lärde sig Alexander att ge slängpussar. Det tyckte han var kul och gjorde det i affären hela tiden när vi handlade :) Innan dess så var vi och badade. Idag var det mycket varmare än det var när jag var där med min mamma.. då var det kallt, idag var det perfekt. Men jag får ju inte bada än så jag doppade bara fötterna, men Alexander badkrukan däremot.. han hade lagt krukan åt sidan och sprang i vattnet och ramlade flera gånger så han badade hela sig. :) Sen var vi och hälsade på Ingela och hennes nya valp där även Ulla var med sin valp. Alexander och Peter badade även i Ingelas pool så det blev mycket bada för dom två herrarna idag. Sen vart det fel på bilen.. Upptäckte att det läckte vatten under den när jag kom ut från OK och då såg vi på temperaturmätaren att den var för varm.. Sådå såg man tusenlapparna flyga iväg och när vi väl lyckades få ner temperaturen med hjälp av kallt vatten så kom vi inte långt förrän mätaren nästan var vid det röda igen.. Men sen så fick mätaren ett spel när vi var på väg hem och gick upp och ner hela tiden men sen så stannade den på det mittersta sträcket och stod där hela vägen hem. Vette fan vad det var med bilen, men den verkar funka nu.



Glad kille



Ganska bra bilder med tanke på att de är tagna med mobilen...



Peter och Alexander i poolen hos Ingela.. Ingelas grand danois ville ocå vara med

Alexander har börjat räcka upp handen när man säger Alexander Magnusson Det är såååå sött :)



Räcker upp handen när man säger hans namn oavsett vad han håller på med :P

Idag köpte vi en pool åt Alexander.. Letade på flera ställen innan vi hittade några som hade, för i de andra affärerna var det helt slut. Och eftersom det var sån värme idag så fick han självklart pröva den.



Fotomodellen



Badgossen



Känna lite



Svamparna lät roligt när man klämde på om :)



Slänga sig i vattnet var ändå det roligaste



Mamman var också tvungen att testa för jag höll på att dö i värmen :P

Peter tog lite bilder från badet igår som jag tänkte lägga in innan jag går och dejtar kudden



Fina älsklingen busar i vattnet



Gräva sand var kul



Hälla i hinken med



Alexanders kusiner med föräldrar plus några andra barn



Somnade snabbt i vagnen efter allt badande och lek

Therese var uppe med tuppen idag.. Ringde och skällde på försäkringskassan då jag fått ett mejl från CSN om att dom inte fått godkänt av försäkringskassan om min sjukskrivning så jag får inga pengar innan dess. Det visade sig att dom hade skickat hem ett papper som jag skulle fylla i först, men jag har inte fått nåt papper! Så då ska dom skicka ett nytt som tar ca en vecka och sen tar det väl några veckor innan dom godkänner det.. kul! Behöver liksom pengarna nu! Men men..

Underbart väder är det i alla fall. Vi ska åka till bredaryd och bada med Alexanders kusiner om någon timme. Vi ska ha med matsäck oh så bakade jag bullar igår/i natt som vi ska ta med. Och är dom lika goda som dom är snygga så är det nog världens godaste bullar :) Ha det gott i värmen!

Igår så åkte jag, mamma och Alexander till Osudden och badade. Det var sånt underbart väder och Alexander älskar ju vatten så det skulle han säkert tycka om trodde jag.. Men snacka om badkruka han var! Han tyckte det var för kallt. Men han gick i några gånger men var snabbt uppe igen. Även jag gick i vattnet och det var kallt, men jag får ju inte bada än så Osudden är perfekt för både mig och Alexander då det är så långgrundt.



Alexander med sin mormor vid vattnet



Man blir törstig med


Fick även till några filmklipp

Var på vårdcentralen igår för att kolla upp så det inte var en infektion. Det var det inte som tur var utan bara lite vätska som ville ut. Så nu slipper man oroa sig över det. Annars har det inte hänt något kul.. Vädret är underbart och vi ska nog åka iväg till stranden när Alexander har vaknat.

Var och tog bort sygnen idag. 18 st var det och det sved som satan med dom längst ner.. Men jag svimmade inte, kors i taket.
Men nu i kväll så upptäckte jag att det var kladdigt där nere utanför förbandet som hon satte på. Kollade i spegeln och det var blodigt och varigt och rött runt om. Säkert en infektion. Kul att allt man kan råka ut för händer mig! Har jag fan inte lidit tillräckligt?!?! Läste om det på internet och i värsta fall måste man öppna såret och tömma det på var.. skulle inte förvåna mig om jag skulle vara tvungen att göra det. Det är fan lättare att lägga sig och dö.. Fans jävla skit! Ska ringa vårdcentralen i morgon bitti..

Skrev ett inlägg om att Alexander kommer hem idag med sin mormor, men det blev dubbla inlägg så jag skulle ta bort det ena, men då försvann båda.. nåt strul som vanligt! Peter håller på att dammsugar (skönt att vara befriad från allt som heter städa och lyfta) haha och sen ska vi åka in till stan och handla nässpray åt sonen som är förkyld.. Sen åker vi mot Alvesta för att hämta upp dom på tågstationen

Vi spenderade dagen/kvällen med Ulla och två utav hennes hundar hemma hos oss. Vi grillade och åt gott. Ulla har ju köpt en ny liten rottisbebis som är hur söt som helst! Hon hade även med sig Axi idag och Axi fick ett spel ute på gräset.. Men som vanligt kommer Therese på att filma försent, men hann filma lite i alla fall. Hon hade lugnat ner sig en aning här men var full rulle ändå :)

Fick en race klipptid idag.. Drop in för 180 kr och snabb gick det! Tog inte mer än 10 minuter.. mitt hår var total förstört efter all stress och hårtappning så hon klippte det en bra bit men inte allt för kort utan hon klippte upp det. Är ovant.. Är varken nöjd eller missnöjd.. Det får vara så ett tag. Tur det växer ut i alla fall. Trivs bäst med långt hår, så är det bara.



Grannen tyckte jag var lik Marlyn Monroe.. haha!

Skrev ett inlägg tidigare idag men det har fortfarande inte publicerats och själva inlägget är markerat som "sparad i utkast" men bara med två rader av allt jag skrev.. suck. Så det blir en sammanfattning:
 Kom hem igår vid 19 tiden. Värsta dagen jag varit med om tror jag.. Det var en massa strul om jag fick åka hem eller inte för dom insåg att jag verkligen hade ont i huvudet när de tvingade mig att vara uppe på benen och äta i matsalen innan jag fick åka hem. Vad trodde dom? Att jag bara var slapp? Helt sjukt! Sen fick jag ändå gå ner till apoteket SJÄLV för att hämta ut mina tabletter och så kallsvettig, snurrig, ja allt på en gång har jag nog aldrig haft! Gick med en rullstol och satte mig i den vartannat.. Sen vart det problem med taxin men det löste sig tillslut.. 50 kr fick jag betala för resan hem. Det är strax över 20 mil hem så det var helt okej :)

Väl hemma väntade Peter och alla djuren. Peter var snabb med att dra fram vågen, nyfiken som han var, och jag blev chockad. Vägde mig kvällen innan jag åkte från Stockholm till Linköping och då visade vågen på 89, någonting.. Hade gått upp en del alltså men ändå brukar pappas våg vara lite snällare.. I alla fall.. Vågen hemma står nu på 83,5 kg! På en vecka har jag gått ner drygt 6 kg! Det var ju fan bättre än Cambridgekuren! Men som Therese sa, "Var det värt det?" Nej. Jag skulle inte göra om detta varje vecka för att tappa 6 kg/vecka. Det är INTE värt det. Men något positivt skulle det väl komma ur detta helvete.

Idag mår jag mycket bättre! Har kunnat röra på mig en hel del idag och nu ikväll så har jag knappt märkt av huvudet, det spänner lite ibland men inte i närheten av så ont som det gjorde innan. Så jag gissar att det borde vara helt eller nästan helt borta på fredag. Känns skönt! Men Baby hade verkligen saknat sin matte! Hon har inte ens varit ute idag! Utan följt efter mig hela dagen och nästan lyckats döda mig med.. Hoppat rakt ner på min mage när jag låg på soffan en gång, en gång ute på altanen och stått oc stampat på mina ömma ben efter blodförtunnande sprutorna som jag fortfarande måste ta. Men nu slipper jag ta dom i benen i alla fall. Mina ben är då inte vackra nu!! I fem dagar till ska jag ha sprutorna sen slipper jag det! SKÖNT!

För varje natt som jag sovit här har allt blivit värre och värre. Saknaden, ensamheten, tankarna. I natt mådde jag inte alls bra. Var uppe till 4 och låg och tittade på bilder och filmer på alexander från det han föddes. Jag kände det att jag måste hem idag! Jag tror inte jag skulle klara en natt till här ensam. Jag behöver peter. Min son. Vänner och familj. Det är tufft att ligga här själv utan någon alls. Det har varit som att ligga i en isoleringscell. Det här rummet är det enda jag sett de närmsta dagarna. Har inte varit ute på en vecka. Det enda har varit upp och ner till uppvaket i sängen. Men de senaste dagarna har det inte behövts så detta rum är det enda jag sett. Men idag får jag åka hem! Vet inte när men det blir någon gång i eftermiddag. Dom fixar transport hem oxå. Trodde inte jag skulle få åka hem utan kanske bli flyttad till värnamo sjukhus men jag får åka hem! Dessutom hade svaren på proverna på äggledarna kommit och det var "bara" en infektion. Ingen cancer eller annat skit! Så jag är hur glad som helst nu. Längtar hem! Nu ska jag packa och klä på mig. Lär ta ett tag då huvudet inte är som det ska än.

Idag har det inte varit en så bra dag. Är fortfarande sängliggande tills jag får prata med läkaren i morgon så får jag veta mer.. Sen var jag tvungen att gå på toa.. Det slutade inte bra. Spydde ner hela toan när jag var klar. Men nu mår jag bättre. Hoppas på att bli flyttad till värnamo sjukhus inom kort. Tror jag blir kvar här i morgon med men ska säga att jag vill bli flyttad. Inte kul att ligga här själv. Behöver peter mer än någonsin nu. Saknar honom enormt mycket. Och alexander oxå. Vill bara få komma hem nu. Ska kämpa för att få komma hem!

Jag har varit så nerdrogad och haft värk så jag aldrig hunnit fatta vad som verkligen har hänt. Först fick jag ligga och vänta på att få prata med läkaren om vad som hade tagits bort, i 5 timmar efter jag vaknat. Sen när jag fick veta att de "bara" behövde ta bort äggledarna, att jag kunde bli gravid genom ivf med mina egna ägg men aldrig kunna bli det på egen hand igen.. Först nu har jag insett detta. Jag hade ställt in mig på det värsta och var lättad över att jag ändå kan få barn. Men vad är det att vara lättad över? Visst jag är glad att jag kan få fler barn, men jag har ändå blivit bestulen! Bestulen på mina chanser att själv planera och skapa ett barn! Inte behöva stå på någon jävla kölista i upp till två år och få betala tio tusentals kronor. Och att dessutom bara få hjälp en gång, de andra gångerna får man gå till en privatklinik. Jag har blivit bestulen min rätt att få barn när jag vill, hur många jag vill! Dessutom är det ju åldersgränser med.. Varför ska inte kvinnor/par som har förhinder att få barn själva inte ha samma rättigheter som alla andra? Jag har då fan inte valt detta! Så varför ska då landstinget bestämma när jag ska få göra behandlingen, att jag bara ska få ett barn till och dessutom få betala för det! Räcker det inte att behöva plågas med en massa hormonsprutor hit och dit och få känna obehag av läkarens pillande? Förstår mig inte på mänskliga rättigheter längre.. Varför finns dom ens? Dom verkar ju bara gälla FRISKA människor. Dom sjuka kan man ju tjäna pengar på så länge man har nåt man kan hjälpa dom med.. Sjuk värld vi lever i!

Idag har Peter varit har hela dagen. Han åkte hemifrån tidigt i morse och åkte härifrån för drygt en timme sen. Det har varit underbart skönt att ha honom här. Jag behövde verkligen det. Närhet och kärlek. Så det känns väldigt bra just nu. Jag får inte ens sitta upp fast jag kan fick jag reda på i morse av narkosläkaren. Utan ska vara sängliggande till tidigast i morgon. Så peter fick tvätta mig i sängen. Så nu känner man sig ren igen. Och det är ju skönare att peter gör det än en man inte känner. Så jag har haft en underbar dag idag trots att sköterskan var tvungen att sätta en ny kanyl idag och stack dessutom fel två gånger. Ajajaj

Del 2. Dom ska prata med narkosläkaren om vad som ska göras i morgon. Har fått dexofen och en massa sprutor och koffeintabletter för att få bort värken. Det är bättre nu i alla fall. Tidigare hade jag ont bara jag rörde mig men hoppas dom får bort detta för gått i morgon! Nu kan jag däremot inte sova säkert pga koffeintabletterna. För hundrafemtielfte gången jag skickar <br> detta inlägg. Testade sätta mig upp nyss och det gick bra! Satt upp en bra stund innan jag blev snurrig och var tvungen att lägga mig ner. Känns skönt!

del 1. Saknar min prutt.. Denna bilden tog jag kvällen innan vi åkte till stockholm. Min lilla älskling! Saknar min stora älskling oxå (Peter) ;-) men han kommer hit i morgon bitti. Ska bli skönt! Min farfar och eva var här tidigare. Blev ganska överraskad för jag visste inget och jag sov när dom knackade på men vaknade då och såg farfar i hans ljusa jacka och tänkte fan vad den läkaren är lik farfar men så vaknade jag till och fattade att det va han. Det var kul med besök trots att jag inte mår så bra. När dom var här fick jag tid till att röntga huvudet för att se om det kunde vara en blödning eftersom bloodtatchen inte fungerat. Fick vänta halva dagen på narkosläkarens svar om vad som skulle göras, en fjärdedel av dagen på tid till röntgen, och resterande fjärdedel till svaret från röntgen. Det var ingen blödning i huvudet i alla fall. Så i morgon börjar samma process om igen.

Skickade i väg ett Blogginlägg för några timmar sen men det har inte visats än.. Kanske var för långt? Ska se om det går bättre om jag delar upp det.

Mår inge bra alls. Vaknade flera gånger i natt pga huvudvärken. Och den har blivit värre. Nu kommer den bara jag vrider på huvudet, innan så kom det bara när jag satte mig upp. Vi får se vad dom ska göra med mig idag. Förmodligen samma sak som igår. Bara det funkar den här gången!

Fått blommor av pappa med familj. För övrigt mår jag inte alls bra. Gjorde en bloodtotch eller vad det hette tidigare och det var det värsta jag varit med om. Och inte hjälpte det heller. Så jag måste troligtvis göra om det. När ska detta helvete sluta?

Mår inte så bra.. Ska ner till narkosläkaren senare och göra en bloodtatch. Jag har råkat ut för en durapunktion och det drabbar en av 100 efter en ryggmärgsbedövning. Allt ska hända mig.. Ska eländet aldrig ta slut? Det jag råkat ut för gör så att jag inte kan sitta eller stå utan att få en explosions huvudvärk.. Som sedan går över när jag ligger, och lägger jag mig inte så spyr jag efter ett tag.

Nu har min pappa kommit hit. Jag har sovit hela dagen för det var problem med ryggbedövningen i natt så jag blev ner skjutsad till uppvaket vid 4. Ryggbedövningen hade släppt helt och jag hade så ont i magen. Det hade varit problem med maskinen då den pipt till och från hela natten. Sen visade det sig att den inte funkar då den täppt igen sig, och detta kom dom på två-tre timmar senare efter att dom lagt om tejpen, som var blöt. Så fick jag en massa morfin som bara gjorde allt värre. Det brändes i hela magen. Dom testade en massa olika smärtlindringar innan nåt funkade. För dom ville inte sätta ny ryggbedövning då de berättade att ryggmärgshinnan sprack när de satte den sist, och det kan man få huvudvärk av och det har jag verkligen fått! Gör inget annat än sover då jag är helt groggy så detta inlägget är säkert flummigt.

Nu ligger jag på mitt rum. Är så trött just nu. Men operationen gick bra. Fick nyss prata med läkaren om vad dom tagit bort, så jag fick vänta och inte veta något länge. Dom har tagit bort båda äggledarna. Dom tar inflamerade, rejält. Dom var redan trasiga, stängda så jag hade aldrig blivit gravid ändå. Men livmodern och äggstockarna är kvar så jag kan bli gravid med ivf, men aldrig själv.

Visst har jag sexiga strumpor? Har nyss duschat och tagit på mig skjortan och strumporna jag ska ha på mig under operation. Plockat bort alla piercingar nu oxå. Förutom den i näsan, den har suttit där i två år och jag får inte ut den. Så behövs det tar dom bort den när jag är sövd. Ska åka neråt operationssalen inom en timme. Börjar bli nervös. Mest för att jag ska få ryggmärgsbedövning som smärtlindring. Och sen bli sövd. Sen ska ryggbedövningen sitta i tre dagar. Det är den smärtlindring jag kommer få istället för en massa tabletter och sprutor. Skriver mer när jag orkar efter jag vaknat. Börjar bli nervös nu..

Har fått lavemang.. Tur att Peter är utbildad inom det området och fick ge mig annars hade jag aldrig gått med på det. Satan vad ont i magen jag har nu. Mår inte alls bra efter det. Var nyss nära på att spy. Fy fan. Ska lägga mig och vila sen. Försöka sova för jag ska upp kl 6 i morgon. Får se om jag hinner blogga mer innan operationen.

Nu verkar mobilbloggen fungera. Jag fick en ny mobil när vi var på siba i linköping. Nu ligger Peter och jag i sängarna. Dom var gulliga och fixade en till säng till mitt rum så peter kan sova här. Jag har ett eget rum med tv egen dusch och allt. Operationen blir i morgon vid 8.30 jag är den första som ska opereras. Läkaren verkade i alla fall positiv. Håll tummarna för mig!

Nej nej.. ingen tur här inte. Mobilen är TRASIG!!! Helt jäkla sjukt!! Det är just min tur det! Peter ringde mig, men jag hörde ingenting! När jag satte på högtalartelefonen så hörde jag, men inte annars. Testade flera gånger men det funkade inte. Just my luck! Ska försöka få en ny på siba i linköping i morgon.. Man ska fan inte få en trasig mobil!! Visst, det är garanti på den, men köper man en mobil så ska den fungera! Jag ska inte behöva vänta i 2-3 veckor för att få en ny bara för att den var trasig när jag fick den! Åhhh!!

Min mobil har som sagt varit inne på lagning, igen. För typ samma fel. Lämnade in den i mitten på mars då den var helt död. Då var det bla ett display fel så dom bytte displayen. Denna gången så var tuchscreenen helt död = displayfel IGEN! Och så hade pappa lämnat in den innan jag fick telefonen en gång för bla displayfel. När vi var nere för att hämta mobilen som var klar och försöka få en ny mobil så fattades det ett papper.. Från första inlämningen som pappa gjorde. Det fanns inte kvar i datorn och dom var tvungen att ha det. Pappa trodde han hade slängt det men hittade det hemma sen. Men då var klockan 16:40 och siba stängde 16 trodde vi, men som tur var kollade vi upp det och dom stängde 17! Så vi åkte ner dit igen. Men han som hjälpte oss innan var upptagen med en annan kund länge så vi fick en annan säljare, vilket var bra för han tittade knappt på papprena. Jag ville ju ha Sony Ericsson C905. Den har jag velat ha länge, men den kostade 4890 kr. Den jag hade kostade nu 3490 kr, men när pappa köpte den fick han betala ca 3800 kr. Så det lutade åt att bli en C902 som kostade 3490 kr. Men snäll pappa som jag har så betalade han mellanskillnaden så jag fick en C905!! Så glad jag är nu alltså! Dessutom såg han till så han bara behövde betala mellanskillnaden från vad han hade betalat för mobilen, inte vad den kostade idag så det blev billigare. Här är skönheten:



Så jag ska försöka få till så jag kan mobilblogga från Linköping sen. Kanske med bilder oxå. Denna skönhet har ju 8,1 megapixelkamera ;)


Och köp ingen Sony Ericsson G900 som jag hade!! Har aldrig haft problem med mobiltelefoner tidigare och att dessutom ha displayfel 3 ggr på mindre än ett år är INTE bra!

Vi kom hit 00:00 i natt, men det var en skön bilresa. Alexander sov hela tiden, vaknade någon enstaka gång men somnade om direkt igen. Vädret är riktigt bra (just nu) så jag funderar på att åka och bada på Eriksdalsbadets ute basäng eller kanske till och med i sjön idag. Det är ju sista chansen för jag lär inte få bada efter operationen. Sen ska vi till min mormor och även hämta min mobil. Så det är en fullspäckad dag idag.

Min pappa är på väg hit för att hämta mig och Alexander. Vi ska till Stockholm. Jag ska vara där tills på måndag, då pappa skjutsar mig till Linköping, Alexander ska vara hos dom medan jag opereras och läker ihop. Peter kommer till linköping på tisdag innan jag ska opereras. Hoppas på att jag får veta vilken tid det blir på måndag som jag ska opereras på tisdag.
Hoppas jag får tillbaka min mobil som varit inne på lagning innan vi åker till linköping så man kan fixa så man kan mobilblogga.. Den mobilen jag har nu, min super gamla LG 8120 eller vad den heter, kan jag varken ta emot eller skicka bilder eller surfa ifrån.

Jag har inte varit speciellt rädd innan, bara arg. Men i natt så var jag för första gången rädd.. rädd för att dom ska ta bort allt, rädd för operationen, rädd för resultatet när jag sedan vaknar efter operationen.. För varje minut som går så närmar det sig. Jag vill inte behöva gå igenom något sånt här! Jag är för ung för det!

Jag ger snart upp.. Skiter snart i allt. Varför ska allt helvete hända mig?? Jag HATAR det här året! Jag kommer alltid att HATA det här året! Jag kommer alltid att minnas det här året med en massa HAT!

Jag var hos Bettan som fixar mitt hår i eftermiddags.. Det var dags att ta ut löshåret och så ville jag inte ha det när jag opereras då jag verkligen inte kommer ha tid eller ork att fixa det så mycket som det krävs. Håret satt som berg, hela hårbotten var full med tovor typ. Efter den behandlingen rök ungefär 20% av tjockleken på mitt hår. Det är inte konstigt alls med tanke på hur hårt det satt denna gången. Det var ingen större fara eftersom jag har så tjockt hår, det märktes knappt. Det var nog bara jag som märkte det.

Sen när jag kom hem så hoppade jag in i duschen för att tvätta bort all olja jag hade i håret. Sen började jag reda ut tovorna i hårbotten när jag hade balsam i håret för att det skulle gå lättare. Det fastnade en del hår på borsten, men inte märkvärdigt mycket. Men när jag nästan var klar så lossnade det flera tussar med hår!! Jag försökte fixa till resterande tovor men håret bara rasade mer och mer. Tills sist vågade jag inte göra mer för det slutade inte lossna. Så jag sköljde ur balsamet men känner hur håret glider ner i badkaret längs ryggen, och det slutade aldrig! För varje gång jag kände i håret så kände jag att det vart kortare och tunnare. Badkaret var fullt i mitt hår, borsten var fullt i mitt hår, så fort jag tog i håret så rasade det! Jag fattade ingenting! Men kopplade det genast med min sjukdom.. varför ska allt detta skit hända mig??? har jag fan inte fått varit med om tillräckligt detta året?? Jag blir inte bara förstörd på insidan utan även utsidan! Fan vad ledsen jag är!! Helt seriöst så har jag bara kvar 20-25% av mitt hår! Jag är så tunnhårig man kan bli! Skulle inte förvåna mig om jag har kala fläckar någonstans, eller när jag vaknar i morgon så är ännu mer borta! Det här bådar inte gott.. Sökte på fass om orsaker till håravfall:

"Ett abnormt stort antal hårstrån i tillväxtstadium övergår till vilostadium. En rad fysiska och psykiska förhållanden bidrar till att fler hårstrån än normalt försätts i vilofas. 3-4 mån efter utlösande faktor uppträder ett abnormt stort håravfall, mer än 50-100 hårstrån dagligen.

Systemsjukdom: Autoimmuna sjukdomar som morbus Crohn, ulcerös colit, diabetes, lever- och njursjukdomar, blodcancer (leukemi) eller annan elakartad sjukdom."

Det markerat med fettext i texten stämmer in på mig.. Det är ju helt uppenbart. Jag har ju misstänkt att jag fått cystan/tumören efter januari någon gång och det stämmer ganska bra. Då är jag ganska övertygad om att det är en elakartad tumör jag har. Grattis Therese! Welcome to hell! Snart är man flintis.. nu går jag och gräver ner mig!

Vi fick inte reda på så mycket mer än vad vi redan visste.. Men det var skönt att kunna få lite klarare besked. Och så blev jag sjukskriven. På anledningen hade hon skrivit bäckentumör..
Vi frågade om vad det var för något eftersom det inte verkade som dom trodde att det var en cysta.. Då förklarade hon att en cysta innehåller vätska, en tumör vävnader och min bestod av 50/50. Sen att dom hade hitta lymfkörtlar som var runt 2 cm oxå på den vänstra sidan var heller inte bra. Men dom kan inte säga exakt vad det är förrän dom öppnat mi och en patolog fått se på det. Sen några veckor efter operationen kommer det slutgiltiga beskedet om exakt vad det är för nåt och om det nu visar sig vara cancer så kommer jag få börja med cellgiftsbehandling.. kul. Hoppas verkligen inte att det är det.
Hon berättade oxå att det är mycket ovanligt det här. Det är väldigt sällsynt att man ens får några cystor vid min ålder.

Har ju bara blivit en massa bloggande om min sjukdom på sista tiden.. inte haft lust att skriva om nåt egentligen, men måste ju uppdatera om sjukdomen. Men nu ska jag berätta om min lycka.. Alexander aka slappstjärt har ÄNTLIGEN börjat dricka ur pipmuggen SJÄLV!! Han har kunnat det länge, men den behagliga mannen har vägrat dricka själv om man har varit i närheten och kunnat hjälpa honom. Då har han alltid kommit springandes med muggen till mig, alltid mig, och räckt upp muggen till mig och gapat. Om jag inte gett honom, så har han blivit skit sur och gråtit. Han har vägrat att dricka själv, men idag när jag skulle ge han middag så tog han muggen och drack själv, fastän jag stod bakom honom. Sen har han försökt räcka den mot mig men då har jag sagt åt han att han kan dricka själv och låtsas hålla i muggen och luta huvudet bak och dricka själv och då har han själv gjort samma sak. Inget gråt eller gnäll utan han dricker numera själv. Helt underbart!!

Sjuksköterskan jag träffat ofta på kvinnokliniken ringde mig i eftermiddags och sa att hon pratat med min läkare ang att jag ville träffa henne, och hon tyckte att det var bra att jag hade ringt. Till skillnad från den sköterskan jag fick prata med när jag ringde igår som inte visste någonting om mig, min sjukdom eller nåt utan hon fattade inte varför jag ville träffa läkaren eller varför jag ville bli sjukskriven. Hon menade att jag inte blivit opererad än så varför skulle jag bli det?? IDIOT! I alla fall så ska både jag och Peter träffa min läkare i morgon efter 12. Vi ska gå igenom och fundera ut våra frågor nu ikväll och i morgon så vi slipper gå och undra över en massa saker sen, så att vi får klarhet i vissa saker. Det känns skönt!

Läkaren från Linköping ringde nyss.. Har fått en operationstid redan på tisdag. Ska dock vara där vid 11 på måndag. Känns ok, men samtidigt skrämmande. Nu är det en del som måste fixas innan dess.. barnvakt, plats för peter att sova över, hundarna..

Grät till och från mellan 23-01 igår.. Satt sen uppe till 2 och läste om cystor, operationer mm.. fick en liten smula hopp då jag inte läste om ett enda fall där dom tagit bort allting, utan de hade iaf sparat lite så man har en liten chans att bli gravid.. Men ändå grät jag mig till sömns. När jag vaknade idag kännde jag mig alldeles tom. Kände ingenting. Men när jag körde hem från stan så brast det igen.. Är det nu så att det är cancer, vilket jag har fått en uppfattning om att dom tror att det är pga lymfkörtlarna, så tar dom bort allt.. läste igår om elakartade cystor och kände igen mig i symptomen.. Att man inte märker någonting förrän de börjat bli större och de gör ont när de blir tryck på dom från tarmar, urinblåsa mm. Jag vill ha hoppet kvar, men just nu känns allt bara kört.. Jag hade den känslan redan efter att doktorn ringde och berättade att operationen skulle ske i linköping. Jag hade en känsla av att det inte var bra och att dom skulle ta bort allt.. Tydligen hade jag rätt.

Jag mår skit just nu. Är som ett vrak.. Alla jävla tankar om går runt i huvudet på en tar kol på mig! Grät hela vägen hem från stan och på raksträckan en liten bit innan jag var hemma kände jag för att ge upp allt.. Att när kurvan kommer, fortsätta rakt fram.. bara få allt att försvinna, slippa känna detta skit något mer. Att aldrig mer få något bestulet igen.

Ska ringa KK mottagningen idag.. jag vill veta mina chanser att få fler barn. Jag vill höra från dom om dom tror att det är cancer. Jag vill bli sjukskriven redan nu. Jag klarar inte av att göra något, att plugga går verkligen inte nu. Och varför ska jag göra det överhuvudtaget? Mitt liv är ändå förstört.

Så fort jag tänker på, ser, läser eller funderar på bebisar, graviditeter, förlossningar så kommer gråten.. Detta är bara för mycket! Jag har lust att gå och krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp! Jag klarar inte av tankarna på att aldrig mer få uppleva en graviditet, en förlossning, ett nyfött barn som ligger i famnen som är ens eget. Det går inte att vara utan det.. Tar dom bort äggstockarna och livmodern är det som att plocka bort syret från mig.. Jag kan inte leva utan det.. Jag sitter bara och gråter, svär över varför detta ska hända mig?? Meningen med livet för mig är barn.. har alltid velat ha minst tre barn. Om nu meningen med livet tas bort från mig, hur fan ska jag då kunna leva?? Jag är förstörd, knäckt.. Allt känns bara skit

Var som sagt på sjukhuset idag.. Det hela började med att jag försov mig. Vaknade kl 9.05 och skulle lämnat Alexander på dagis kl 9 och varit på sjukhuset 9.15. Alexander vaknade 2 minuter efter mig och mobil alarmet vette sjutton vad som hade hänt med.. I alla fall så ringde jag KK mottagningen och berättade att jag försovit mig men det var ingen fara utan jag skulle komma när jag var klar. Lämnade Alexander på dagis vid 10 och befann mig fem minuter senare på sjukhuset. Där skulle jag lämna blodprov.. Hon stack mig fel en gång sen vågade hon inte mer för jag är rädd för blodprov och svimmar lätt av det så hon ropade in en annan. 4 rör tog dom och jag tappade all färg i ansiktet sa hon.. Jag vet i alla fall om att jag inte klarar av att sitta upp, för då svimmar jag, så jag säger alltid till att jag vill ligga ner och då slipper jag svimma i alla fall.

Sen så pratade jag med en sjuksköterska som tyckte jag skulle prata med en barnmorska om mina funderingar och så eftersom jag inte visste någonting om min sjukdom. Men barnmorskan hade massage och slutade vid 11 så sjuksköterskan skulle ringa till mig efter 11. Under tiden var jag på stan och gjorde lite ärenden. Sen åkte jag upp till Ulla och Ruth och var där till strax innan 12, och precis när jag sa att om hon inte ringt innan 12 så åker jag hem så ringer hon. Barnmorskan hade ordnat så att jag skulle få röntgas redan idag om jag inte ätit nåt, vilket jag inte hade. Så det var bara till att åka tillbaka till sjukhuset och vänta tills röntgen avdelningen ringde dit och sa att jag kunde komma ner.

Vid 12:30 ringde dom och jag gick ner. Fick dricka koncentrat, ett glas i halvtimmen. Fick även röntga lungorna direkt när jag kommit in. Sen skulle jag inte röntags förrän 14:30 så jag fick göra vad jag ville tills dess bara jag drack ett glas i halvtimmen av koncentratet som jag hade i en tillbringa. Så jag åkte till klubben och satt där en stund med Ulla.

Sen skulle jag röntgas. Slapp som tur var ta av alla smycken.. Behövde bara ta av BH:n och navelpiercingen eftersom det bara var magen dom skulle röntga. Hon skulle även sätta dropp, stack mig en gång men blodkärlet sprack= gjorde ont som satan så även denna gången blev jag stucken två gånger.. Sen så fick jag sitta i väntrummet och vänta på resultatet i en timme. När det var klart fick jag det i ett igenklistrat kuvert och gå upp med det till KK mottagningen igen. Det kändes knäppt att gå med ett kuvert som handlade om ens framtid när man inte själv fick öppna och se vad som stod i det.
När jag kommit till KK mottagningen fick jag vänta i en halvtimme tills jag fick träffa en läkare. Hon hade inga bra besked. Utan berättade att röntgen bekräftat en cysta på 10 cm varav hälften var vävnader och hälften var vätskefylld. De hade även sett lumfkörtlar som spridit sig runt om. Blodproverna var inte heller bra då blodvärdet i cystan var för högt och då brukar det vara en elakartad cysta. Och när det är en elakartad cysta så brukar dom få ta bort allting.. Äggstockar, livmoder.. ja hela baletten. Hon sa att det inte behövde vara så, att man inte vet helt säkert förrän de öppnat mig och sett inuti, men att det enligt testerna troligtvis är så så jag ska förbereda mig på det.. Hur ska man kunna förbereda sig på det???? Att aldrig mer kunna få barn?? Jag som just börjat?

Jag frågade vad jag skulle göra när ägglossningen börjar igen eftersom jag örmodligen inte kommer hinna opereras innan dess och hon sa att jag skulle ta dom tabletterna jag fick då jag sökte för smärtan. Men jag fick ingen hjälp när jag sökte för smärtan berättade jag och hon tyckte det var konstigt. Alla jag pratat med tycker att det är konstigt och att jag har blivit felbehandlad och ska anmäla det.
Om tabletterna inte hjälpte var jag tvungen att åka in direkt och få smärtlindrande sprutor.

När jag först sökte till KK mottagningen trodde jag att det bara var en infektion i äggstocken och att jag skulle få tabletter för det och att allt sedan skulle vara bra. Men det var inte ens i närheten.. Jag hade aldrig en tanke på att det skulle kräva operation eller vara så allvarligt som det är nu. Varför ska det här just hända mig?? Mitt liv är i stort sett förstört! Hur fan ska jag kunna bli barnmorska som jag tänkt, och glädjas åt dom som får sitt nyfödda barn på bröstet när jag vet att jag blev bestulen från att få uppleva denna upplevelse igen?? Det går inte, det är omöjligt för då skulle jag bli påmind om detta varje dag! Folk säger att jag ska vara glad över att jag har Alexander för det finns såna som aldrig kan få barn, och visst är jag oerhört glad över Alexander. Jag älskar honom mer än nåt annat, men har man varit med om en sån underbar upplevelse som en graviditet och en förlossning och vill ha fler barn så är det ingen tröst! För såna som inte kan få barn har inte fått mersmak för det när dom aldrig varit med om det! Graviditeten och förlossningen var det bästa jag varit med om i hela mitt liv! Hur ska man då kunna leva vidare och veta att man aldrig mer få uppleva detta? Jag som hade planerat att uppleva det minst två gånger till? Jag har gråtit över detta länge idag, jag har svurit över att livet är så jäkla orättvist, men jag tänker inte ge upp! Inte förrän jag vänt på det hela ut och in flera gånger! Jag ska kämpa för att kunna få fler barn, så lätt ger jag inte upp! Finns det en minsta lilla chans att bli gravid på något sätt igen så tar jag den utan tvekan, med eller utan cysta. Jag tänker inte låta dom operera bort allt förrän det verkligen är nödvändigt och det verkligen är kört att få fler barn. Då får dom frysa mina ägg, för jag ska ha fler barn! Så är det bara! Cystan ska fan inte vinna över mig! Jag är ett lejon, jag är envis och ger fan aldrig upp!

Dom ringde från sjukhuset idag igen... Dom ska ta blodprov igen och sedan ska jag få röntgas. Hon sa att dom testerna måste vara klara innan Linköpings sjukhus kallar dit mig. Så i morgon ska jag lämna blodprov.. när dom är klara kallas jag sedan till röntgen. Sen när det är klart kallas jag till Linköping så jag gissar att det säkert tar 3 veckor innan jag får operationen.. Och ägglossningen kommer om mindre än 2 veckor så då lär jag dö.. Eftersom det har blivit värre och värre vid varje ägglossning och jag hade så ont sist vill jag inte tänka på hur ont jag kommer ha nästa gång. Kan dom inte snabba på???