Så fort jag tänker på, ser, läser eller funderar på bebisar, graviditeter, förlossningar så kommer gråten.. Detta är bara för mycket! Jag har lust att gå och krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp! Jag klarar inte av tankarna på att aldrig mer få uppleva en graviditet, en förlossning, ett nyfött barn som ligger i famnen som är ens eget. Det går inte att vara utan det.. Tar dom bort äggstockarna och livmodern är det som att plocka bort syret från mig.. Jag kan inte leva utan det.. Jag sitter bara och gråter, svär över varför detta ska hända mig?? Meningen med livet för mig är barn.. har alltid velat ha minst tre barn. Om nu meningen med livet tas bort från mig, hur fan ska jag då kunna leva?? Jag är förstörd, knäckt.. Allt känns bara skit