Beslutsångest

2009-05-26 @ 23:14:23

Har köpt ett par skiiiitsnygga jeans idag. Från klädesståndet som är i stan på tisdagar. Älskar jeans som säljs från stånd! Dom är så snygga och ovanliga. Gillar inte att ha "vanliga" tråkiga jeans som alla har utan jag gillar jeans med detaljer som är udda.
I alla fall.. Köpte storlek 42 för att jag tänkte att de är för små så jag får motivation att gå ner i vikt igen. Har redan köpt samma modell som mina älsklings jeans som tyvärr gick sönder fast i storlek 40 istället. Hittade dom på tradera och fick dom för 39 kr!! Jag tänker inte köpa mer kläder i den storleken jag har nu för jag ska ner mer i vikt och då är det bara dumt.
När jag kom hem så testade jag jeansen jag köpt från ståndet för att få en uppfattning om hur mycket för små dom var. Till min förvåning var dom inte för små! Dom passade precis! Visst jag skulle säkert kunna gå ner runt 7 kg till och de fortfarande sitter på fast en aning lösare, men för att komma i jeansen i storlek 40 jag köpt behövs det säkert runt 13 kg till. Men då är 42orna för stora. Nu när jag sitter och skriver detta så är det ganska självklart att jag ska byta till storlek 40 istället. Man tänker tydligen bättre när man skriver om det :P Visst är det smartast? Visst, jeansen är skitsnygga och jag skulle älska att gå omkring i dom redan nu men vad gör jag då efter en månad när de förmodligen är för stora?? Jag får mer motivation om jag har för små klädesplagg som ligger och väntar på mig. Då har jag något att längta till. Peter tycker att det är onödigt. Han tycker jag kan köpa dom kläderna när jag är i den storleken.. han fattar inte varför jag gör det nu och bara låter dom ligga. Men det fattar säkert ni bättre :) Det var ju så det var när jag gick ner 12 kg. Mina gamla jenas jag hade innan jag blev gravid låg och väntade på mig och en dag, efter en tids kurande, fick jag lust att testa dom och dom passade helt oväntat! Helt underbart var det!

Sen vet jag inte riktigt när jag ska börja mitt kurande igen. Vi ska grilla på lördag med Camilla och co så då tycker man att det är dumt att börja nu innan, men å andra sidan så har an ju i alla fall kommit igång och förmodligen tappat något kilo. Hm.. vi får se hur jag gör. På söndag ska jag i alla fall vara igång! Pungt slut! Nya jeans, here I come :)

Andras kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Blogg kanske?:

Din kommentar:

Trackback

Läs om livet som Therese. En snart 21 årig mamma till Alexander 1½ år som nyligen fått diagnosen "ofrivilligt barnlös". Det betyder att jag inte kan få fler barn på egen hand pga att dom opererade bort båda äggledarna som var kraftigt inflammerade. Varje dag är en ständig påminnelse om detta, men jag kämpar mig vidare och kommer kämpa för min rätt då det var vården som felade så det gick så här långt. Här skrivs det dagligen om allt mellan himmel och jord om våran familj. Glöm inte att lämna en kommentar :)






Bloggkoll